den 1 mars 2004
Verbala charader.
Det är inte så lätt att tala tydligt till någon och samtidigt kryptiskt till någon annan.
När jag befinner mig ute bland andra undviker jag att ringa och tala om känsliga saker, vissa jobbrelaterade ärenden till exempel. Däremot händer det att jag blir uppringd av någon som vill göra det. Jag kan naturligtvis be att få ringa upp. Det gör jag ibland. Ofta brukar jag i stället försöka föra samtalet på ett sådant sätt att de som befinner sig runtomkring, och hör mig, inte ska förstå vad jag talar om, medan den jag talar till gör det.
Det är en utmaning. En tumregel är att aldrig nämna person- eller företagsnamn eller specifika uttryck, exempelvis branschord. I stället får jag beskriva dem eller använda generiska uttryck. Jag utnyttjar det faktum att personen i andra änden besitter detaljkunskap om det vi talar om. En del saker behöver inte sägas eftersom de är underförstådda. Meningarna blir längre och innehållslösa för den som inte har tillräcklig bakgrundsinformation.
Antagligen går det att sätta upp regler för hur man ska tala kryptiskt, men förståeligt för den det är avsett.
Stadie tre, medveten kunskap:
Joey: - Jag kan två svåra ord.
Jag: - Jasså, vilka då?
Joey: - Västkustskt och hydroneuroakustiskadiafragmakontravibrationer.
Jag: - Oj.
Joey: - Undrar du vad hydroneuroakustiskadiafragmakontravibrationer betyder?
Jag: - Ja.
Joey: - Hicka.
De övriga tre stadierna av kunskap/kompetens är:
1. Omedveten okunskap.
2. Medveten okunskap.
4. Omedveten kunskap. (kunskap som sitter i ryggmärgen)
