den 9 september 2002
Nkls låter som ett namn på en amerikansk radiostation och är krångligt att komma ihåg. Därför kommer jag att byta namn på nätplatsen. Så snart som allt är klart byter jag ut loggan.
Klipspringer har kommenterat mitt inlägg om svårigheten att veta vad riksdagspartierna egentligen vill. Jag skrev bland annat:
De grundläggande ideologierna för partierna känner nog många till. Hur de väljer att tolka och implementera dem är en annan femma och det är det som är viktigast. Det känner troligen färre till.
Klipspringer kommenterar det på följande sätt:
På den sista punkten håller K.- inte riktigt med. I vår globaliserade värld, för tillfället styrd av ohämmade marknadskrafter och supermaktschauvinism, är de viktigaste besluten som en nationell regering måste ta ofta av oväntad och plötslig karaktär. Det finns mycket litet utrymme för att "tolka och implementera" sin grundläggande ideologi. En regering -vare sig socialdemokratisk eller konservativ- ser sig ofta (oftast?) tvungen att vidta åtgärder långt bortom vallöften och kongressbeslut - viktigt då för den som röstat fram regeringen att detta sker inom en klar ideologisk ram (förenklat: måste man privatisera är det bäst om socialdemokraterna gör det, förstatliganden handhas däremot bäst av marknadsliberaler och konservativa.) Ett tyvärr alltför näraliggande exempel: Sverige blir snart kanske tvunget att backa upp ett amerikanskt/brittiskt anfall på Irak. Det är då inte betydelselöst om det görs av någon som i grunden slår vakt om alliansfriheten eller av någon som vill att vi skall gå med i NATO.
Jag kan förstå om det inte alltid blir som man har tänkt sig när en politik ska genomföras. Det drabbar nog alla partier på ungefär samma sätt om de sitter i regeringsposition. Vad jag menar är dock att den politik partierna har för avsikt att föra är för svår att ta till sig och jämföra. Om ett parti vill satsa mycket på trygghet för barnfamiljer, vad är det i stället de är beredda att "offra"? Även om resurserna kan användas på olika sätt och därigenom skapa olika mycket värde i "påsen" förmodar jag att den totala påsen är ungefär lika stor oavsett vem som har påsen i sin hand. Det är hur partierna vill att påsen ska användas jag vill veta och jag vill att alla partier ska redovisa detta på samma sätt så att den som vill kan ställa dem bredvid varandra och välja det paket som passar bäst. Exakt hur det ska gå till vet jag inte.
Partierna talar alla gärna om vad de vill göra. Jag vill att de ska tala om vad de vill sluta att göra också. "Vi vill sluta att satsa på barnomsorg" eller "vi vill inte avsätta så mycket pengar för de äldre". Jag återkommer till det jag skrev om balansvågen. Jag vill se hur båda vågskålarna ser ut. Först då kan jag göra ett bra val.
Det här är ingen politisk webblogg. Detta är bara ett stickspår. 8-)
På http://tesugen.com/ hittade jag en bok som verkar intressant. Emergence heter den. Den handlar om 1+1=11. Det är det vi arbetar med på "Aktieguiden" hela tiden, att få människor att se värdet av samarbeten. Där har det med tiden lyckats bli en del av kulturen.
Tillsammans är vi så enormt mycket bättre än var för sig, förutsatt att vi har samma mål. Att det är så vet jag och jag tycker inte att det är konstigt (inte konstigare än att datorer med flera processorer arbetar bättre än dem med en) men det vore intressant att se hur författaren förklarar det. Teorin bakom praktiken eller vad man ska kalla det.
Nu blir det nog ännu en bok i högen med olästa böcker.
Halebop verkar ha billiga och bra kontantkort till mobiltelefoner. De använder Telias nät. Vad de inte har, är en bra kontaktpolicy. Det enda sätt jag har hittat för att komma i kontakt med dem, är att skicka meddelanden via deras webbgränssnitt. De enda ärenden de hanterar via telefon är fakturaärenden. Det är väl ett sätt att spara pengar så att de kan driva tjänsten på marginalen.
Tyvärr är det nästan aldrig problemfritt att ha mobiltelefon med tillhörande abonnemang. När det går fel vill man kunna nå operatören och helst fort.
Mitt första kontaktförsök med Halebop ägde rum i förra veckan när jag skulle fråga om man kan välja telefonnummer på abonnemangen. Det tog åtskilliga dagar att få svar. Det kom i dag. (Det kan man inte.) De erbjöd mig dock att flytta mitt nuvarande mobilnummer till kontantkortet och det tänkte jag låta dem göra eftersom jag ändå vill byta nummer på det gamla abonnemanget. I mailet skrev de att om jag gav dem det gamla mobilnumret och mitt personnummer skulle de ordna det. Snyggt tänkte jag. Jag svarade på mailet och gav dem de uppgifter de bad om. Efter någon minut fick jag detta svar:
Mailet du försökte skicka till Halebops kundtjänst kan inte levereras. Du behöver istället logga in med ditt användarnamn och lösenord på www.halebop.se, klicka sedan på länken "Kundtjänst". Här kan du sedan ställa alla dina frågor.
Osnyggt.
Det kan vara värt att nämna att jag kontaktade dem i fredags också. Jag hade försökt att beställa ett telefonkort via deras nätplats. Av någon okänd anledning blev det tekniskt fel när jag skulle göra betalningen. Eftersom jag inte fick något meddelande om huruvida beställningen hade gått igenom eller inte och min shoppingkorg var tom, skickade jag ett meddelande till Halebop och frågade. Jag har inte hört någonting än. Det finns ett pris på allt. Låga priser till exempel.
I dag fick jag kontakt med en kille, Peter Lindberg, som hade hittat Nkls.net via en tredje kille, Erik Stattin. Han har en intressant webblogg. http://tesugen.com/. Jag tycker inte om te, men den där sidan gillar jag. Lite programmering, lite intressanta böcker, lite av varje. Massor av länkar.
Den "andra" killen har också en bra sida. En av behållningarna där var ett svenskt webbloggindex.
Båda sidorna ska jag gå tillbaka till och läsa noggrannare senare.
De roligaste valaffischerna i årets kampanj har nog Miljöpartiet.
"Vi vill ha sex
Inte åtta timmars arbetsdag"
"Paradox
Att bli kallad bakåtsträvare av folk med oljepannor"
"Två miljöproblem
Växthuseffekt och ett kallare samhälle"
"Någon gav en gris spenatgener
Fattas bara sås och potatis"
"Trehundra mil i en skumpig lastbil
Klart biffen blir mör"
Jag tycker att valaffischer lämnar fler frågor än de besvarar. Vem vill inte ha bättre miljö? Vem vill inte ha lägre skatt? Vem vill inte ha bättre sjukvård och bättre skola? Vem vill inte ha möjlighet att jobba mindre? Vem vill inte att alla ska ha ett jobb?
Det är som en balansvåg. Man får något i utbyte mot någonting annat. Alla är beredda att ge. Tyvärr får vi sällan veta vad vi ska betala med. Vad förlorar jag i utbyte mot sex timmars arbetsdag? Vad blir sämre om vi får lägre skatt? Vad betalar jag för maxtaxa på dagis?
För att kunna utvärdera partierna skulle man behöva se hela deras balansräkningar. Vem tar sig tid att försöka få tag på dem för att göra ett riktigt val? Finns de ens att få tag på för den som är intresserad? Skulle det gå att jämföra dem med varandra om man hade alla riksdagspartiers balansräkningar?
Är partiprogrammen kvalitetsmärkta så att man kan vara säker på att de innehåller allt man borde veta? Det borde kanske vara ett krav att alla partier ska använda samma mall och samma sätt att räkna på så att det går att jämföra dem. Det är väl inte mer orimligt än att företag måste uppfylla vissa regler i sin redovisning? Vilken myndighet granskar partiernas redovisning? Vad är straffet om de begår fel?
De grundläggande ideologierna för partierna känner nog många till. Hur de väljer att tolka och implementera dem är en annan femma och det är det som är viktigast. Det känner troligen färre till.
Vi är för dåliga på att ställa krav på partierna. De kan säga och göra vad de vill. Ingen riktig utvärdering görs i alla fall. Partiet med den bästa marknadsföringen vinner. Oavsett vad som är bäst för landet.
Innan vi börjar fundera över hur vi ska rösta borde vi se till att få den information vi behöver för att fatta rätt beslut. Finns den?
I dagens "Computer Sweden" står det om ett svenskt företag som heter Voxit. De utvecklar programvara för röstigenkänning. Voicexpress heter programmet. De skriver att det fungerar ganska bra att styra datorn med det.
Då och då har jag tänkt att röststyrning vore bra. Frågan är om det är så praktiskt i alla lägen. I kontorslandskap har jag svårt att se möjligheter att använda det. Det skulle bli en olidlig ljudnivå. En situation där jag tror att det kan göra stor nytta, är för användning av vissa handikappade. Det är ingen liten målgrupp.
