den 15 januari 2003
På många företag, framför allt större företag, ersätter man manuella rutiner med automatiska funktioner och gränssnitt mellan system. Syftet är att effektivisera och minska antalet manuella moment som kan innebära risker.
Det är inte säkert att det bara är positivt. Jag har gjort en reflektion över hur jag uppfattar arbete nu jämfört med hur det var för tio eller femton år sedan. Då skedde mycket överföring av data mellan avdelningar inom företag på olika manuella eller halvmanuella sätt. Man skickade papper, ringde i telefon, faxade och så vidare. Nu sker nästan allt detta utan att man tänker på det. Ett system talar med ett annat och endast om något går fel blir en människa inblandad. Så ska det vara. Det är kostnadseffektivare och minskar risken för fel på grund av den mänskliga faktorn.
På den tiden då man gjorde detta för hand förekom det mycket mer mänsklig kontakt mellan avdelningar. Man ringde för att bekräfta att fax hade kommit fram eller för att lämna eller be om kompletterande uppgifter och så vidare. Med tiden lärde man känna motparterna och utbytte tankar om både det ena och det andra. Skvallrade lite. Ibland ringde man och ställde arbetsrelaterade frågor eller lämnade information om saker som låg lite utanför bådas ansvar men som man visste att någon kollega kunde ha nytta av.
Mycket av den här kontakten upphörde i takt med att automatiseringen spreds. Som jag ser det har våra personliga gränssnitt därmed förlorat en naturlig och betydelsefull kunskapskälla. Då förändringen har skett under så många år har det varit svårt att se den. På de flesta positioner har personalen bytts många gånger under den här tiden.
Nu märks det därför att personalen tycker att det är svårt att veta vart man ska vända sig för att få tillgång till en viss typ av kunskap och kompetens, men det verkar inte som om det görs någon koppling till automatiseringens framfart.
Jag tycker förstås inte att det är en bra idé att återgå till gamla rutiner. Det finns andra sätt att främja kontakter. Hos oss har vi nyligen infört Lotus Sametime, ett direktmeddelandesystem (instant messaging). Det kommer säkert att dröja innan det går att mäta en positiv skillnad i kunskapsgenomströmningen men jag tror att den kommer. Bra dokumenthantering är en annan sak som kan hjälpa kunskapsutbyte och det finns fler sätt.
Tidigare har jag skrivit om olika minnestekniker som jag har läst om i böcker. Själv har jag i många år använt en teknik för att komma ihåg saker jag ska göra och som jag inte har lust eller möjlighet att skriva upp.
Det handlar om att associera det jag ska komma ihåg med något annat som jag vet att jag kommer att göra. Låt oss anta att jag behöver vara lite tidigare på jobbet i morgon och att jag därför måste komma ihåg att ställa om väckarklockan när jag kommer hem.
Då börjar jag med att fundera över ett bra tillfälle att komma ihåg att ställa om klockan. När jag kommer hem brukar en av de första saker jag gör, vara att byta om och lägga ifrån mig telefon, kreditkort, nycklar och sådant på stereon som står brevid sängen. Det kan vara ett bra tillfälle att ställa om klockan eftersom den också står bredvid sängen.
Först skapar jag en mental bild av hur det brukar se ut när jag sträcker fram handen för att lägga ner nycklarna på stereon. Det är viktigt att försöka se så många detaljer som möjligt och det är viktigt att det är en bild av hur det faktiskt brukar se ut. När bilden är tillräckligt tydlig, vilket inte brukar ta mer än ett par sekunder för mig, bestämmer jag mig för att när jag ser den bilden nästa gång ska jag komma ihåg att ställa om väckarklockan. Jag gör en mental koppling mellan bilden och det jag ska komma ihåg och jag försöker att känna hur det känns när jag ser bilden och tanken om klockan dyker upp. Detta för att jag ska få en känsla av déjà vu när jag kommer hem och lägger ner nycklarna på stereon.
Den här tekniken fungerar nästan felfritt för mig och borde göra det för alla som kan se saker som bilder i huvudet. De gånger det slår fel brukar det bero på att jag inte följer mina vanliga rutiner. Det skulle till exempel kunna vara om jag har bråttom och lägger mina saker på sängen i stället för på stereon. Då ser jag ju aldrig den bild jag har knutit aktiviteten till.
Just den här tekniken har vuxit fram spontant hos mig under många år. När jag läser om en del tekniker i boken Introduktion till NLP ser jag likheter. Inom NLP används liknande tekniker för att associera beteenden och känslor med händelser. Jag trodde att jag var ensam om att använda den här tekniken, så det var inspirerande att inse hur mycket mer den kan användas till.
En "kusin" till tekniken beskrivs i boken och kan användas för att bota fobier, något som annars, enligt boken, kan ta många terapisessioner. Med NLP ska det kunna göras i en enda session.
Jag har nu nästan läst ut boken om NLP och har fått en bättre uppfattning om vad det är för en bok och vad NLP är. Boken är som titeln antyder en introduktion till NLP. Det betyder att författarna tar upp ett smörgåsbord av olika tillämpningar av NLP. Jag tycker att det är mycket intressant och kommer att försöka hitta andra böcker med fördjupningar inom vissa områden. Det finns en omfattande lista över böcker om NLP i slutet av boken.
När det gäller farhågan att NLP skulle ha med psykologiska sekter att göra tror jag att det rör sig om ett missförstånd. Säkert kan NLP användas av sekter eller illvilliga personer i onda syften. Det är dock inte alls på något sådant sätt teknikerna och tankarna bakom dem presenteras i boken. Sammantaget tycker jag alltså att det är en mycket intressant bok.
