den 30 januari 2003
På bussen på väg hem från jobbet satt jag och funderade över skolan. Den svenska skolan alltså.
Vad skulle hända om man bestämde att det är skolans ansvar att se till att alla elever får minst godkänt betyg i alla ämnen? Att först då kan man anse att skolan har gjort sitt jobb ordentligt. Jag kom genast på saker som fick det att verka orimligt att ställa sådana krav på skolan. Elever som inte vill lära sig. Elever som inte kan lära sig. Resursbrist, för det skulle krävas mer, antagligen betydligt mer, resurser. Och så vidare.
Vi bortser ifrån dessa "hinder" och funderar över frågan ändå. Vad skulle skolan göra om detta krav plötligt ställdes? Det skulle antagligen inte gå att arbeta som nu. Det skulle krävas metoder för att lära ut och se till att eleverna lärde sig tillräckligt mycket för att få godkänt i alla ämnen. Det skulle också behövas rutiner för att fånga upp dem som inte på egen hand når godkänd-nivån.
Ansvaret kan inte läggas på lärarna själva. De måste få det stöd de behöver för att kraven ska vara rimliga. De flesta vet att lärare är ett svårt och ofta otacksamt jobb trots att det ingår i deras uppdrag att utbilda morgondagens företagsledare, statsministrar, lagstiftare med flera. Våra barn. Jag tror att det finns många lärare som har idéer om hur undervisningen skulle kunna bli effektivare, men jag tror att deras utrymme att göra som de vill är begränsat. Jag kan ha fel, men så tror jag att det är. Det finns en skolplan och den ska följas. Den ska räcka för de flesta elevers behov. Lite svinn får man räkna med. Det ingår i kalkylen.
Det skulle kosta att se till att alla barn får godkänt. Mycket pengar säkert. Skulle det inte ändå löna sig på längre sikt att alla hade godkänt i alla ämnen?
Jag har förstått nu att min skolgång hade kunnat vara ganska annorlunda om jag visste då det jag vet i dag om inlärning, och då är det mycket jag inte vet. Det är inte så att det var något stort fel på min skoltid även om mina betyg var låga. Jag hade inget större intresse av det jag tvingades lära mig utan lade min uppmärksamhet på annat helt enkelt.
Att tvinga skolorna att se till att alla elever blir godkända är antagligen ingen bra väg. En rekommendation kanske kan räcka och sen kan man göra en nationell lista efter varje termin, där det syns vilka som har lyckats bäst. Utifrån de bästas metoder kunde man utveckla en "best practice" som i så många andra branscher. Då skulle nivån på alla skolor kunna höjas om de drar lärdom av varandra. Det är egentligen samma principer som på företagsmarknaden. Skillnaden är att konkurrens inte exiterar på samma sätt. Som jag har förstått det får de ungefär samma resurser oavsett hur bra de lyckas med sitt uppdrag.
På baksidan av Märk världen läser jag:
De flesta mänskliga färdigheter - från dans och fotbollsspel till tänkande och samtalande - utövas bäst om man inte är medveten om vad man gör.
Den meningen är intressant.
Jag skrev förra veckan om mjukt fokus vid snabbläsning och att det är lättare att snabbläsa om man inte anstränger sig så mycket.
I Introduktion till NLP benämns det högsta stadiet av inlärning "omedveten kompetens".
I boken The photoreading whole mind system beskrivs hur man "kortsluter" det analytiska tänkandet för att komma åt det omedvetna när man läser in stora mängder information på mycket kort tid.
The Einstein factor beskriver olika sätt att komma åt det undermedvetna för att öka sin kreativitet och intelligens.
I The mind map book beskrivs en metod som kallas "quick-fire". Det går ut på att skriva ner så mycket man kan i en mind map på kort tid för att undvika analytiskt tänkande som förstör den kreativa processen.
I Cracking the intuition code beskrivs intuition som en motsats till medvetet rationellt tänkande.
Jag tycker själv att jag är mer kreativ när jag inte tänker på att tänka utan bara släpper ut de tankar som kommer, antingen som prat eller genom att skriva. Likaså när jag antecknar vid möten.
Freenoting är en av teknikerna i The Einstein factor. Det är en metod att höra mer genom att syssla med någonting annat medan man lyssnar (tänk på alla som klottrar på ett telefonblock medan de talar i telefon: spontan freenoting). Allt pekar på samma sak. När vi undviker eller blockerar medvetet analytiskt tänkande och låter det undermedvetna styra, gör vi bäst ifrån oss. Flera av böckerna ovan beskriver tekniker för att uppnå detta tillstånd. Teknikerna i The photoreading whole mind system och The Einstein factor är mest konkreta. The Einstein factor är min favorit av de två. Förmågan att medvetet använda sitt undermedvetna måste vara lönande. Jag ska nog försöka att börja använda image streaming som beskrivs i The Einstein factor.
