den 17 januari 2003
Irländske Adnan Osmani har enligt Computer Sweden utvecklat en webbläsare som är upp till fem gånger snabbare än Internet Explorer, Netscape Navigator och Opera. Xweb heter den. Den har inbyggd talsyntes och kan läsa texten på webbsidor. Tyvärr går den inte att få tag på för den som vill prova.
16-årings webbläsare slår fartrekord (kräver inloggning)
Ibland blir jag lite konspiratorisk. Domänen http://enkelriktat.com/ har jag registrerat hos http://godaddy.com/. I domänregistreringsavgiften ingår att man får peka domänen mot valfri plats på Internet. Jag har valt att peka den mot http://enkelriktat.monkeytoys.com/ som är den plats där jag lägger mina texter.
Det fungerar oftast bra. Oftast. Då och då händer det att pekningen inte fungerar så att besökare i stället hamnar hos GoDaddy. Misstag? Kanske. Min konspiratoriska sida säger att det kan vara en strategi de använder för att marknadsföra sina tjänster. Låt kunderna bygga upp trafik till sina tjänster och snylta på dem under korta perioder. Hur det ligger till lär jag inte få veta.
Nu har jag kommit igång med den första av mina två Steven Johnson-böcker: Emergence.
Han börjar med att beskriva myrkolonier och ett besök på en biologisk forskningsstation där de studerar myror.
Jag och många andra har fått lära oss att myrdrottningen är den som styr och ställer och ser till att allting fungerar i kolonin. I själva verket ligger hon djupt ner i jorden under kolonin och har ingen möjlighet att skicka några order någonstans.
De myrkolonier som beskrivs i boken har både begravningsplats och sophög. Steven Johnson resonerar kring hur de har hamnat där de har hamnat och vad som har fått alla myror att använda samma plats. Hans första antagande är att det är slumpen som har avgjort. Vid en närmare undersökning visar det sig att begravningsplatsen befinner sig på det längsta möjliga avståndet från kolonin. Sophögen befinner sig på längsta möjliga avstånd från både kolonin och begravningsplatsen, ungefär som om de hade en regel som säger att döda myror ska placeras så långt ifrån kolonin som möjligt och soporna så långt bort från kolonin som möjligt utan att de hamnar nära de döda myrorna.
Fascinerande.
Efter att ha berättat om myrorna börjar han diskutera städer. I synnerhet Manchester, från allra första början på 1200-talet fram till den industriella revolutionen och vidare. Det visar sig att mönstret från myrorna går igen. Staden växer upp till ett effektivt system utan att någon i förväg har gjort en generalplan. Mönstret går igen överallt där människor grupperar sig. Även om vi ofta börjar med en plan gör vi anpassningar för att optimera funktionen och optimeringen pågår kontinuerligt.
Det finns beröringspunkter med vattenmetaforen. Vatten tar den väg som innebär minst motstånd, liksom människor och resten av naturen gör det.
Jag har inte kommit så långt i boken än, men jag har börjat fundera över vad det är som styr oss. Det måste vara någonting som gör att alla organismer har ett likartat övergripande "program" vars syfte är att optimera.
Människor är gruppdjur. Det är lättare att överleva i grupper. Det verkar som om vi omedvetet vet vad som är mest optimalt i olika situationer och när vi ingår i grupper strömlinjeformas våra handlingar så att vi gör det som är bäst för gruppen, vilket i förlängningen också är bäst för individen. Frågan är vilka regler vi följer. Att hitta reglerna måste vara som att hitta den heliga graalen.
