den 14 januari 2003
Massor av människor länkar till Francis Strand. Jag har gjort något snabbt besök någon gång men egentligen inte läst så mycket. Nu gjorde jag ett längre stopp och upptäckte att han skriver väldigt underhållande. Att läsa om hur en "icke-svensk" uppfattar Sverige, svenskar och våra vanor är jätteroligt.
Peter har skrivit om "lean development" under en tid. Hans huvudperspektiv är extremprogrammering (XP) och även om det inte är mitt är det han skriver intressant ur andra perspektiv.
Nu senast skrev han bland annat om hur en illa fungerande bilfabrik stängdes och återöppnades i ny regi, med ny organisation och nya rutiner, men med till stor del samma personal. Från att ha varit något av en katastrof blir den en veritabel succé sett ur alla möjliga vinklar.
General Motors, som till sammans med Toyota ledde fabriken, ville använda samma koncept på andra fabriker i hopp om att de skulle bli lika framgångsrika. Det har inte lyckats och de har inte riktigt kunnat förklara varför.
Jag har naturligtvis inte heller något svar och jag känner inte till några detaljer. Däremot har jag en tro om att en av de viktigaste förutsättningarna i skapandet av den framgångsrika fabriken, inte var den nya organisationen i sig, utan det faktum att man började från början.
Människor tycker generellt sett inte om förändringar och framför allt inte när de är i grupper. Man vet vad man har men det finns en osäkerhet kring vad man får. Förra veckan beskrev jag delar av min metafor för människor i grupper: vatten. Varje människa är som en vattenmolekyl och var för sig är vi lätta att påverka. När vi ingår i grupper är det en helt annan sak. I grupp blir vi till bäckar, åar och forsar. Då är vi mycket svårare att styra i nya riktningar och särskilt om vi är som det djupaste stället i en fors, en homogen och väl sammansvetsad grupp. En fors styr man enklast om man börjar där det är som bredast och grundast. Där kan man avleda lite vatten i taget tills man har styrt om hela forsen.
Vad man antagligen gjorde när man stängde den första bilfabriken och sedan öppnade den på nytt, var att slå sönder grupperna. Vi kan likna det vid att spränga bort vallarna på en fors så att den blir bredare där vi vill styra om den. När de började om i den "nya" fabriken kunde nya grupper bildas med nya förutsättningar.
Jag har försökt att hjälpa grupper med en inriktning som var mindre gynnsam genom att tillföra nytt blod och samtidigt delvis ändra målet för grupperna. Det har misslyckats. För att lyckas hade jag behövt tillföra mycket fler nya medlemmar och då hade i stället grupperna blivit för stora för sina ändamål. Trots att de tillförda personerna var fler än de i de ursprungliga grupperna, var de ursprungliga grupperna så starka att deras tankar, värderingar och vilja smittade av sig på de nya, som var och en för sig var ganska lätta offer. Det slutade med att jag hade större grupper med samma ogynnsamma inriktning som de jag började med.
Vad jag tror att jag hade behövt göra, var att upplösa de ursprungliga grupperna och börja om från början. Kanske utan några av ursprungsmedlemmarna och med helt nya förutsättningar.
Peter skriver om extreme programming, att om man har ett programmerarpar av vilka den ena inte vill arbeta i par, måste man byta ut honom eller henne för att paret ska fungera. Det skulle jag vilja likna vid att bryta ner och bygga upp en grupp på nytt, även om ett par är en väldigt liten grupp.
Naturligtvis går det att styra grupper på andra sätt än genom att först demontera dem. Ofta har de ungefär rätt riktning. Då behövs det bara mindre justeringar och det löser man tillsammans. Det är när grupper är inne på helt fel spår och inte vill eller kan ändra sig som jag tror att ovanstående är en av de effektivare vägarna.
