den 11 december 2003
Vi åt amerikanska pannkakor till middag i dag. Nathalie fick med sig ett recept hem från hemkunskapen för några veckor sedan. Den stora skillnaden jämfört med vanliga svenska pannkakor, är att man använder filmjölk i stället för mjölk och att de amerikanska är mindre och tjockare.
Emmy tycker att det är jobbigt att skära pannkakor så jag hjälpte henne. En av dem skar, eller snarare hackade, jag i hundratals små bitar för att retas med henne. Hon såg inte när jag gjorde det. När hon skulle äta försökte hon spetsa en bit i taget på gaffeln och sa med halvt uppgiven ton: "Det kommer ju att ta hela natten att äta det här."
Energisk, spontan, kreativ, fantasirik, global tänkare, flexibel, oberoende, engagerad, känslig, bestämd ...
En och annan känner säkert igen sig, eller har känt igen sig, i flertalet av dessa beskrivningar. Det är goda egenskaper som, rätt använda, kan vara till stor nytta och glädje. En del av dem som inte känner igen sig är antagligen avundsjuka på dem som kan beskrivas så.
Både de som känner igen sig och de som önskar att de kände igen sig kan ha glädje av att läsa exempelvis Right-brained children in a left-brained world eller Attention deficit disorder: A different perception. Beskrivningen brukar stämma ganska bra på människor med ADHD och ADD. Fast då är det vanligare att ord som dessa används:
Hyperaktiv, impulsiv, lättdistraherad, dagdrömmare, ouppmärksam, oförutsägbar, diskussionslysten, envis, lättretlig, aggressiv.
Vart och ett av dessa negativt laddade ord, har en positiv motsvarighet på översta raden. Det beror på perspektivet vilket som används, ungefär som talesättet "våra barn och andras ungar". Ordexemplet ovan kommer från boken The myth of the ADD child, av Thomas Armstrong, och citeras i Right-brained children in a left-brained world.
Många vuxna vet inte om att de har ADD eller ADHD. De har kanske alltid vetat att de är lite annorlunda, men inte tillräckligt för att ana att de kan diagnosticeras. Det är vanligt att en förälder får veta att han eller hon har AD(H)D först när ett barn får diagnosen. Då, plötsligt, faller bitarna på plats och barnets svårigheter kan spåras tillbaka till föräldern som barn.
