den 18 mars 2003
I dag beställde jag The gift of dyslexia: Why some of the smartest people can't read and how they can learn, av Ronald D. Davis och Eldon M. Braun, för 149 kronor på AdLibris.
Egentligen letade jag efter svenska böcker om dyslexi, men det var svårt att hitta några och av dem jag såg var det svårt att avgöra om de var lika bra som den här verkar.
En annan bok som jag såg men tills vidare inte köpte, är Overcoming Dyslexia: A new and complete science-based program for overcoming reading problems at any level, av Sally Shaywitz. Den släpps i mitten av april.
Det finns många framstående personer som är eller var dyslektiker. Winston Churchill, Walt Disney, Leonardo daVinci, Albert Einstein, Jay Leno och Whoopi Goldberg till exempel.
Vad som kan förvåna är att personer som John F kennedy påstås ha varit dyslektiker. John F Kennedy som var känd för att både läsa och tala oerhört fort (mer än 1000 respektive 300 ord per minut).
Det antyder att snabbläsning kan passa dyslektiker då det handlar om att se ord som bilder och inte som kombinationer av bokstäver. Tony Buzan tar också upp dyslexi och läsning i The speed reading book. Enligt honom är 80 procent av de personer han har mött och som har kallats för dyslektiker inte det, utan bara illa utbildade i läsning.
Som exempel på det nämner han en 16-årig svensk flicka vid en skandinavisk skola i Bryssel. Hon kom till en kurs i snabbläsning och mindmapping och kunde från början bara läsa med en hastighet av 100 ord per minut och låg läsförståelse. Vid slutet av dagen kunde hon läsa med 600 ord per minut och 70 procents läsförståelse. Rätt bra för någon med läs- och skrivsvårigheter.
En av recensenterna av The gift of dyslexia skriver att hennes 9-årige brorson är dyslektiker. På fyra kursdagar, med det program som beskrivs i boken, gick han från en tredjeklassares till en åttondeklassares läsnivå. Är det sant måste det vara en fantastisk händelse.
Rätt och fel.
De senaste dagarna har vi bland annat diskuterat detta på Aktieguiden. Finns det något som är rätt och fel? Var är sanning? Den typen av frågor.
Mitt sätt att hantera rätt och fel, sanning och lögn, är att dela upp det i personlig sanning och gemensam sanning. Samma sak med rätt, fel och lögn. För en person kan en sak vara rätt medan det för en annan är någonting annat som är rätt. Det beror på vad man har för referenser. I diskussionerna på Aktieguiden har referenserna kallats för "måttstock".
Målet är att den personliga uppfattningen av rätt och fel ska vara samma som den gemensamma uppfattningen, det vill säga att vi ska använda samma måttstock. När det gäller saker som regleras av lagar är det enklare än när det gäller till exempel en privat dispyt om vem som har sagt vad i en diskussion. Finns det inga vittnen eller ljudinspelningar och de inblandade har olika uppfattningar om vad som har sagts, kan det vara svårt att enas om en gemensam måttstock. Då är det personliga sanningar som gäller.
Problemet med personliga sanningar är att det samtidigt kan finnas flera saker som är sanna, beroende på vem man frågar, och det finns små möjligheter att enas om en gemensam sanning. Det är då det gärna uppstår konflikter.
Att dela upp det i personliga och gemensamma sanningar gör det möjligt att låta flera sanningar samexistera. Då kan jag lättare acceptera att någon har en avvikande uppfattning om sanningen eller vad som är rätt.
Diskussionen blir lätt filosofisk, men det är intressant.
