den 22 mars 2004
Cattis har varit med barnen och handlat.
Emmy kom hem med en ny Bratz. Som vanligt var det jag som var tvungen att öppna den. Cattis har förmodligen aldrig gjort det för då tror jag inte att hon hade köpt fler. Det tar ungefär en kvart varje gång. Det är massor av trådar, gummisnoddar, tejpbitar, klister och ståltrådar som ska tas bort.
Joey hade passat på att byta några av sina Beyblades. Det är små plastsnurror som man ska duellera med. Två snurror ska tävla mot varandra på en speciell bana. Jag vet inte exakt hur det går till, men jag vet att de går sönder hela tiden i duellerna.
BR har som policy att byta leksaker som går sönder förutsatt att man har kvitto med sig. Joey var där i fredags och bytte och i dag igen och bytte ytterligare några. Hur BR tjänar pengar på dem förstår jag inte för hans kompisar gör likadant.
När Emmy satt vid köksbordet och lekte med sin Bratz såg jag att ena foten stack ut ur strumpbyxorna.
Jag: - Vad har du gjort?
Emmy: - Jag råkade klippa sönder den.
Jag: - Råkade klippa?
Emmy: - Ja, det var inte meningen.
Jag: - Det var inte särskilt bra. Du får inte klippa i dina kläder. Vi köper inte nya strumbyxor till dig om du klipper sönder dem.
Emmy: - Jag har flera där nere.
Jag: - Men vi köper inga nya när de är trasiga om du klipper sönder dem. Förstår du det?
Emmy: - Okej då.
Jag: - Bra. Vad gjorde du på dagis?
Emmy: - Klippte ett tält av tyget fast jag inte fick.
Jag: - Jasså, vad sa de då?
Emmy: - Ingenting. De såg inte det.
Jag: - Hur stort blev tältet då?
Emmy: - Det blev inget tält.
Jag: - Nehej, vad blev det då?
Emmy: - Det blev bara en dörr. Och en hatt.
Jag: - Jaha ja. Nu är det i alla fall dags att duscha.
Emmy: - Inte tvätta håret!
Jag: - Vi behöver inte göra det i dag, fast då måste vi sätta upp det så att det inte blir blött.
Emmy: - Gör en knopp uppe på.
Jag: - Okej.
David på Månhus Beta länkar till en artikel hos EurekAlert, om hur det är tänkt att mobiltelefoner ska bli en länk som skapar nya kontakter mellan människor. Inte via telefonsamtal, utan med hjälp av en tjänst som låter telefonerna utbyta information trådlöst när de kommer i närheten av varandra.
Enligt artikeln är det matchmakeri det handlar om. Det är i så fall förhoppningsvis bara början. Det finns oändligt mycket fler möjligheter. Allt vi söker skulle telefonerna kunna leta efter åt oss.
Om vi kompletterade vår profil med intressen skulle man till exempel kunna ställa frågor och få svar av andra som delar intressena och som har svaret. Det skulle bli ungefär som en e-postlista, fast trådlöst och utan fasta medlemmar.
För ett tag sedan startade jag en grupp på Orkut. Tanken är att alla människor har mängder av erfarenheter och kunskap.
Jag lät åldern symbolisera detta när jag i beskrivningen av gruppen skrev att exempelvis 30 personer, med en genomsnittlig ålder på 30 år, tillsammans har en samlad erfarenhet och kunskap motsvarande 30 x 30 = 900 år. 900 år av kunskap är för mig en svindlande möjlighet att ge och få hjälp med allt mellan himmel och jord. Nu har gruppen mellan 50 och 60 medlemmar och jag tror att medelåldern är minst 30 år. Det betyder i så fall att den samlade erfarenheten där är över 50 x 30 = 1500 år! Jag har fått bra hjälp med ett flertal saker.
Gruppen heter Dubbelriktat och är öppen för alla som vill vara med.
The dating game goes wireless
