den 1 januari 2003
- Pappa, du får vara Kalle till den här dockan.
Så säger Emmy till mig ibland. Hennes "styvfarfar" heter Kalle och en av hennes roll-lekar handlar om att leka farmor och lilla bebisen. Lilla bebisen brukar vara en docka, Emmy brukar vara farmor och jag får ibland vara Kalle till bebisen.
Hela tiden tar människokroppen emot intryck. Lukter, ljud, känslor, smaker, synintryck och så vidare. Vissa av dem tänker vi medvetet på. Om vi känner en lukt som inte hör hemma där vi befinner oss, röklukt inomhus till exempel, blir vi medvetna om det. Hjärnan signalerar att det är någonting som inte stämmer och vi får möjlighet att agera på informationen.
Vi tycker att det är självklart att det är så här. Så självklart att vi knappt tänker på det. Om vi nu medvetet funderar över detta inser vi att det bara är vissa av alla intryck som vi blir medvetna om. Av allt vi ser är det i stort sett bara det som finns rakt framför ögonen (bildligt talat) som vi är medvetna om. Resten tror många av oss knappt att vi egentligen ser. Åtminstone inte så tydligt att det kan vara till någon nytta.
Det är fel. All information (alla intryck) som vi tar emot behandlas av hjärnan. Det vi inte är medvetna om finns där ändå och gör nytta hela tiden. Vi använder det utan att vi vet om det. Ibland, när det händer något som verkar vara konstigt, tänker vi på det, men tillskriver det slumpen eller något annat som vi inte rår över. Alla ljud som örat kan höra, allt som ögonen kan se inom hela sitt synfält, alla lukter, smaker och känslor som kroppen kan uppfatta registreras och utvärderas i hjärnan. Inte bara de ljud vi lyssnar på, inte bara de synintryck vi tittar efter, inte bara de smaker, lukter och andra känslor som vi tänker på. Alla intryck tas om hand. Det vi inte är medvetna om hanteras undermedvetet.
Jag har ibland kommit att tänka på någon gammal vän, klasskamrat eller liknande, som jag inte har träffat på många år. Kort därefter ser eller träffar jag honom eller henne, oftast på en plats med många människor. Jag brukar tillskriva det slumpen och tänka "när man talar om trollen...".
Det är inte slumpen. När jag tänkte på personen framkallade jag en bild av hur han eller hon ser ut i huvudet. Den bilden håller hjärnan kvar och jämför med alla människor som som jag ser den närmaste tiden därefter. Alla människor som jag ser men inte är medveten om också. När hjärnan plötsligt får "träff", ett ansikte som matchar bilden i mitt huvud, medvetandegörs det jag ser genom att hjärnan "råkar" vända huvudet åt rätt håll så att personen hamnar i mitt blickfång. Det är inte någon slump. En annan variant på samma tema, är när jag har tänkt på en person och kort därefter "råkar" läsa om honom eller henne någonstans. Det är åter hjärnan som har namnet lätt tillgängligt och får träff när det dyker upp i en text någonstans.
Detta är en del av det vi kallar intuition. Exemplen ovan är inte så spektakulära som det många förknippar intuition med. Det är när någon mirakulöst avbokar en resa på grund av en odefinierbar obehagskänsla, och därigenom undgår en allvarlig olycka, som vi tänker på intuition.
Alla har intuition och använder den hela tiden, men det är bara vid dessa tillfällen som vi tänker på det. En del är skickligare än andra på att följa sin intuition medvetet. Enligt Gail Ferguson, i boken Cracking the intuition code, har intuitionen alltid rätt. Det är alltid rätt att följa sin intuition. Vad intuition saknar däremot, är takt och ton. Om man får en känsla av att man bör avvika från en festtillställning därför att det inte känns bra att stanna kvar, är det vår rationella sida som säger till oss att stanna kvar därför att det vore ohövligt att gå och att en maggropskänsla inte är skäl nog att avvika. Det är sådana tankar vi måste lära oss att inte följa. Intuitionen har rätt. När det är för sent kanske det visar sig att maten på festen var förgiftad eller att ett ljus har satt eld på huset. I sådana lägen har intuitionen rätt och våra sociala regler fel. Det är rätt att avvika från tillställningen.
Intuition är inte hokus pokus. Det är inte trolldom som gör att intuitionen talar till oss. Att vårt medvetna inte förstår och kan tolka den information som ligger bakom intuitiva känslor betyder inte att det handlar om hokus pokus. Vi får inte förkasta saker bara för att vi inte medvetet förstår dem och det gäller inte bara intuition. Bakom intuitionen ligger oerhörda mängder undermedveten information. Denna information har hjärnan bearbetat på ett sätt som är betydligt mer avancerat än vad de flesta medvetet klarar av. Om vi vill dra full nytta av vår intuition måste vi acceptera att det är så. Intuition är egentligen en form av extrem undermedveten informationsbehandling och analys.
De vanligaste skälen till att vi inte följer vår intuition är att det kan vara obekvämt eller pinsamt, eller att känslan inte verkar ha någon vettig orsak.
I boken skriver Gail Ferguson om mycket som jag tycker ligger utanför vad som är intressant i relation till intuition, men när jag nu ser hur mycket jag ändå har uppfattat och fått ut av boken, tycker jag att det inte spelar så stor roll. Jag har bara läst ungefär en tredjedel av den. Vad jag framför allt uppskattar med boken, är att författaren anstränger sig för att avmystifiera intuition och göra det till något konkret och användbart för den som är intresserad.
Det jag har skrivit här är min tolkning av intuition baserat på vad jag har läst i boken och egna erfarenheter. Den som läser boken kommer därför inte nödvändigtvis att känna igen sig helt.
Mitt, ditt och andras:
Emmy: - Pappa, vad har du på mackan?
Jag: - Kaviar.
Emmy: - Vad är det för kaviar?
Jag: - Det är Kalles kaviar.
Emmy: - Men, det är din macka. Då är det ju din kaviar.
