den 8 januari 2003
Apropå forsar, när ska du följa med dem och när ska du gå emot dem? Det första svar som dök upp var att du ska gå med dem så länge som det inte förbättrar kvalitén på ditt liv om du i stället går åt ett annat håll.
Jag har tidigare skrivit att vi kan påverka vårt humör med våra ansiktsuttryck och att vi kan påverka andras uppfattning av oss med ansiktsuttryck. Ett experiment utfört av Ulf Dimberg och hans kollegor vid Uppsala universitet, visar att det är mycket svårt att inte ryckas med av ett leende även om vi medvetet försöker att motstå den reflexen. Det är likadant om vi möts av någon som ser arg ut.
Naturen strävar efter optimering.
En kula som placeras på ett lutande plan kommer att ta den väg som bjuder minst motstånd när den rullar ner.
Det mesta runtomkring oss är en kamp mellan krafter. Genomsnittet av krafterna anger riktningen och farten. Om man förstår detta kan man bespara sig mycket möda.
Tänk på en fors. En stor vattenmassa. Att korsa den kan vara svårt och kräver mycket kraft. Att gå emot den är ännu svårare. Att följa med den kräver å andra sidan lite kraft.
Människor är som en fors när de bildar grupper. Följer man den stora massan behöver man inte anstränga sig lika mycket som om man vill åt ett annat håll.
I forsar kan det finnas stenar. Där skapas virvlar. I virvlarna kan riktningen på forsen gå åt ett annat håll än forsens huvudriktning. Vill man ändra på forsens huvudriktning kan man utgå ifrån virvlarna och ta hjälp av de krafter som finns där.
I människomassor kan det också finnas virvlar. Mindre grupper som inte vill färdas i samma riktning som den stora massan. Hittar man dem har man större möjlighet att förändra forsens väg.
När forsen blir bredare sprids kraften över ett större område. Där kan man lättare korsa eller gå emot den.
Med människor är det likadant. Ju glesare vi står, desto lättare är vi att påverka.
Genom att studera en rörlig vattenmassa kan vi lära oss mycket om hur olika krafter fungerar. Det vi lär oss av vattenmassan kan vi applicera på alla andra krafter, och som sagt, det mesta omkring oss är krafter.
San Francisco har förbjudit användning av Segway på trottoarer och cykelvägar. Anledningen tycks vara att man är rädda för den. P.J. Johnston, borgmästarens talesman, säger:
We're going to be the first city in the country to send out the message that we're afraid of this product, rather than embracing new technologies and new forms of transportation. It says we're so fearful that we don't even want to contemplate its use.
När bilen först kom mottogs den på många håll på ungefär samma sätt. Jag frågar mig varför just Segway anses vara så farlig. Vilken är den stora skillnaden mellan Segway och en moped mer än att Segway verkar vara mindre miljöfarlig? Som jag ser det skulle Segway exempelvis kunna vara ett alternativt färdmedel för personer som har svårt att gå.
San Francisco bans Segways on sidewalks, bike paths
