den 7 januari 2003
I går funderade jag över vilka webbloggar jag helst läser, det vill säga om det finns något kännetecknande för dem. Det jag kom fram till var att de flesta av dem lär ut saker och i regel tillför de egna tankar och idéer till befintlig information. De jag mindre gärna följer är sådana som bara refererar världen omkring en person. De är förmodligen mer intressanta för människor som känner personen det handlar om eller om personen är en välkänd intressant samhällsprofil.
För den som har läst en del om hjärnan och minnet är det antagligen inte någon nyhet, men i New Scientist finns det en artikel vars slutsats är att bra minne inte har med vare sig hög intelligens eller en speciellt utvecklad hjärna att göra. De skickligaste har helt enkelt övat upp sin teknik för att minnas saker.
En minnesteknik som många använder kallas "loci-metoden" (ibland "ars memoriam") och är ursprungligen grekisk eller romersk (?). Loci-metoden går ut på att man tänker sig en välbekant plats, till exempel sitt hem. På den här platsen placerar man ut det man ska komma ihåg på olika ställen i fantasin. Ju mer fantasirikt de olika sakerna placeras, desto enklare är det att komma ihåg. Om falukorven som ska inhandlas till middagen kan ses dingla från kristallkronan är den antagligen lättare att komma ihåg än om den ligger i kylen. Det är viktigt att man ser det som bilder. När man ska återkalla minnet av sakerna "går" man samma väg som när man placerade ut dem och hittar sakerna när man ser sig omkring i minnet av platsen.
Master memories are made not born
Minne, minnesteknik och studieteknik
