den 3 februari 2003
En ny webbplats säljer skjortor på nätet. Tanken är att man ska prenumerera på italienska skjortor och få dem levererade en gång per kvartal. Just a shirt kallar de sig.
Frågan är dock om de kan konkurrera med Tailoronline. Tailoronline säljer mycket välsydda skräddarsydda skjortor till ett styckepris som ligger 100 kronor lägre än Just a shirts pris.
Papper är en fantastisk produkt.
Det mesta av allt jag skriver skriver jag på datorer. Det blir snyggt och läsligt. Det är lätt att redigera, kopiera och sprida vidare. Det går ofta att komma åt det skrivna från flera olika ställen utan att man behöver ta med sig någonting. Priset för detta är överkomligt.
Papper är än så länge ändå oslagbart på sitt sätt. Vad som går att skriva på det och hur det ka göras begränsas bara av användarens förmåga. Papper kan vikas för att ta mindre plats eller för att ges tredimensionella former. Det är portabelt och tål stora temperatursvängningar och åldras långsamt. Det kan återanvändas i viss mån och det går att återvinna. Det går att uppnå oerhört hög upplösning på ett papper. Det är sällan särskilt utrymmeskrävande. Man kan kasta bort papper utan att vara rädd att naturen tar större skada. Gränssnittet är så lätt att förstå att även mycket små barn klarar av det och det kräver aldrig någon inloggning. Trots alla goda egenskaper är kostnaden för papper för många nästan försumbar.
Vad kan mäta sig med papper när det gäller att göra snabba anteckningar? Handdatorer kan än så länge inte det. Fickminnen är inte heller någon större konkurrent. Jag kommer på rak arm inte på någonting som kan konkurrera med papper. Datorskärmar med en tjocklek av ett papper finns, men det är långt ifrån var mans egendom och priset lär inte kunna konkurrera med papperspriset och kommer man någonsin att kunna kladda ner några snabba kråkfötter på dem?
Vi kommer nog att ha papper i en eller annan form under överskådlig framtid.
I dag har jag för första gången använt mindmapping till att dokumentera ett möte.
Jag valde ett möte som delvis hade karaktär av brainstorming. Dels därför att jag inte ville riskera att misslyckas vid ett möte där protokollets kvalitet hade avgörande betydelse och dels därför att jag var rädd att inte hinna anteckna vid ett traditionellt möte där tempot är högre. Till dess att jag behärskar mindmapping något sånär kommer det nog att ta lite längre tid att använda det som anteckningsmetod.
Nu efter mötet kan jag konstatera att det gick bra. Jag använde bara en färg för att spara tid, men skulle kunna renskriva mindmappen i färg. Jämfört med mitt vanliga sätt att anteckna var det mycket utrymmeseffektivt. Jag gissar att samma mängd information hade tagit två eller tre A4-sidor och nu räckte det med en halv.
Mats Andersson berättar om hur han har provat den minnesteknik som jag beskrev för ett tag sedan. Det handlade om att han skulle komma ihåg att äta glass när en TV-film slutade. Det låter inte som världens svåraste sak att minnas men det hade tydligen varit ett problem tidigare. Nu kom han ihåg det.
Peter skriver mer om sina erfarenheter av snabbläsning. Han konstaterar att det går att snabbläsa, åtminstone viss, skönlitteratur. Hans farhåga var att han inte skulle uppfatta de känslor som orden förmedlar.
(Peter skriver också om boken Use your head, att han tror att den har gått ur tryck. Den finns inte på Amazon.com, men väl på Bokus, Internetbokhandeln, Amazon UK och ett antal andra nätbokhandlar.)
Jag har läst ut Emergence.
Steven Johnson pekar på likheter i hur olika system fungerar. Från städer och myrsamhällen till datorspel och celler. Alla består av mindre enheter som tillsammans strävar efter effektivitet och det gemensammas bästa.
Kortsiktigt kan en enskild del fatta bättre beslut än massan/gruppen/flocken, men över tiden är massan/gruppen/flocken överlägsen. Bland annat därför bildar människor byar och städer. På sätt och vis skulle jag av detta vilja dra slutsatsen att större städer är mer intelligenta än mindre, men det vågar jag inte göra.
Världen är som en gigantisk fraktal där detta mönster går igen på alla nivåer.
Emergence är en intressant bok men den är ganska översiktlig. Jag får uppfattningen att Steven Johnson huvudsakligen refererar saker som andra har konstaterat, utan att tillföra så mycket egna tankar. Lite som jag kan tänka mig att många journalister arbetar.
Som en fortsättning skulle jag kunna tänka mig att läsa något mer djuplodande inom detta område. Vad styr alla dessa intelligenta system till exempel?
Boken innehöll väldigt långa kapitel och saknar underrubriker och sammanfattningar, vilket jag tycker är lite synd. Det vore lättare att få ett sammanhang om detta fanns. Dessutom vore den lättare att snabbläsa då.
