den 28 februari 2003
På lunchen i dag hörde jag delar av vad två herrar vid bordet bredvid talade om. Dels tror jag att de talade om lobbying och dels talade de om den låga it-nivån på ett namngivet stort departement.
I samband med lobbying sa den ena att det är effektivare att tala för någon som har en uppfattning man vill föra fram, än att själv tala för uppfattningen. Det tycker jag låter klokt.
It-nivån på departementet beskrevs motsvara vad resten av Sverige hade 1996 och it-säkerheten obefintlig.
Jag vet inte vad de två hade för relation till departementet i fråga och kan inte bedöma hur pass mycket sanning det låg i vad de sa. Oavsett om de jobbade på eller för departementet - jag fick uppfattningen att det var något av det - tycker jag att det är oförsiktigt att sitta och prata så öppet om det på en restaurang där nästan vem som helst kan höra. Om de skulle säga det till någon borde det vara till dem det berör.
Det är ofta så att det är lättare att få reda på saker om andra företag än om sitt eget. När jag vill veta något om min egen enhet brukar jag äta lunch med före detta kollegor. De nås av skvaller långt innan jag och mina kollegor gör det. På det viset håller jag mig någorlunda välinformerad om vad som händer hos oss.
Inte så sällan får jag höra rykten som senare visar sig vara sanna. Det kan handla om allt från vem som ska få barn till stundande omorganisationer och vad mina närmaste kollegor gör på fritiden. Det är kunskaps- och informationsöverföring när den fungerar som bäst. Eller kanske är det när den fungerar som sämst.
Joey till en kompis:
Max, när jag var mindre kunde jag inte säga elektrisktet.
