den 11 februari 2003
Jag blev just uppringd av en "Sr. Consultant" hos EPIC. Det var andra gången på en vecka. Förra gången fångade han mig när jag satt i tunnelbanan. Han ville intressera mig för private equity-investeringar. Han berättade om något exempel där de som investerade hade fått 500 procent avkastning på sin investering när bolaget i fråga noterades. Det var 1999...
Redan den gången sa jag att jag inte är intresserad. Efter att ha lyssnat på honom i en kvart insåg jag att jag inte skulle bli av med honom om han inte fick skicka information om deras private equity så jag gav honom en e-postadress att skicka till. Innan vi lade på den gången sa han att han skulle höra av sig igen.
I går fick jag den information han hade talat om. Det var ett tresidigt Word-dokument som beskrev private equity i mycket generella termer. Inget jag inte redan visste. Det fanns inga exempel på lysande historiska affärer, bara friskrivningar om att det aldrig går att garantera någonting, vilket inte heller var någon nyhet.
Jag svarade artigt på mailet att jag efter att ha läst det inte är intresserad av private equity, bad dem ta bort mig ur sina databaser och att inte kontakta mig igen.
Nyss ringde han igen. Han började med att berätta att han hade fått mitt mail och att han undrade om jag verkligen menade att jag inte var intresserad och vad som i så fall hade fått mig att tappa intresset. Jag förklarade att intresset aldrig hade funnits och att de inte lyckades väcka min nyfikenhet med sin beskrivning av private equity. Därefter utspelade sig ungefär följande meningsutbyte:
"Sr. Consultant": - Menar du att du som uppenbarligen är en intelligent man inte är intresserad av private equity?
Jag: - Just det.
"Sr. Consultant": - Så du säger att du inte är intresserad av hög avkastning?
Jag: - Nej, det har jag inte sagt. Vad jag sa var att jag inte är intresserad av private equity.
Och ungefär så där fortsatte det.
Han försökte att förklara hur dåliga de svenska bankerna är på att sköta pengar, hur riskfyllt det är att handla med derivat, att marknaderna (börsen, guld, fastigheter) är på väg ner och att den enda ljuspunkten är private equity. Han lovade riskfria investeringar med 20-500 procents avkastning.
Jag förklarade så artigt jag kunde att jag inte är intresserad och jag försökte förklara att det går att minska sina risker när man handlar med derivat och att han lika lite som någon annan kan garantera en avkastning.
Han fortsatte att tala om hur bra EPIC är och hur måna de är om att jag ska tjäna pengar för det är först då som han tjänar några pengar och så vidare. Till slut frågade han om jag inte har ändrat uppfattning och åtminstone är lite intresserad. Nej, sa jag, jag har fortfarande inte något intresse av deras private equity-lösningar. "Men sir", sa han, "om det vore så hade du inte suttit kvar här". "Då hade du lagt på luren". Jag svarade att det hade inte varit så hövligt, men att visst vore det ett alternativ. Han frågade än en gång om jag verkligen inte var intresserad för han ville inte slösa med min tid. "Det är korrekt", sa jag. "Okay, you're wasting mine!", fräste han och slängde på luren.
Spam.
För någon vecka sedan lade jag ut en länk med en e-postadress vid varje text på Enkelriktat. Det tog inte mer än några dagar innan det började komma skräppost till den adressen.
Jag berättade det för Cattis som sa att hon har provat olika varianter och när man lägger adressen i en länk (med "mailto:") fångar spamföretagen upp den mycket snabbt medan de inte verkar hitta den om den skrivs i löptext utan länk.
Tänk själv.
En av Sokrates ständiga följeslagare tyckte att Sokrates var så vis att han måste vara världens visaste man. Han var så övertygad om detta att han gick till oraklet i Delphi och frågade om inte Sokrates var världens visaste man. Oraklet svarade att Sokrates var världens visaste man.
När Sokrates fick höra om detta blev han väldigt störd. Han var övertygad om att han som visste så lite inte kunde vara vare sig Athens eller världens visaste man. Han gick ut för att bevisa att han inte var visast. Han vände sig till politiker som sade sig vara väldigt visa och började ställa frågor till dem för att förvisa sig om att de var visare än han. Ju fler frågor han ställde, desto tydligare blev det att de inte var så visa som de trodde. Det slutade ofta med att de lämnade Sokrates i vredesmod över att han till slut hade fått dem att säga emot sig själva.
Vart Sokrates än gick blev resultatet det samma och han fick till slut inse att han var visare än åtminstone de visa män han hade träffat eftersom de trodde att de visste mycket trots att de uppenbarligen visste lite, medan han själv var övertygad om att han visste väldigt lite och alltså visste något mer än dem.
Denna berättelse återges i ett kapitel som heter "think for yourself" (tänk själv) i Socrates' Way. Sokrates vägrade att lita på oraklets ord utan ville själv förvissa sig om hur det egentligen förhöll sig.
---
När Tommi arbetade som butikschef tröttnade han på att de anställda rent slentrianmässigt ställde många frågor som de själva visste svaret på. Därför skrev han en stor lapp med orden "tänk själv!" och satte upp på väggen.
Jag skrev tidigare om en minnesteknik som jag brukar använda för att komma ihåg saker. Då skrev jag att den fungerar genom att man associerar saker man ska komma ihåg med händelser eller bilder. Det går också att associera det man vill komma ihåg med exempelvis känslor, ljud eller ord. Det går till på samma sätt.
Om du ska förknippa något med en känsla börjar du med att tänka på känslan. Enklast går det om du tänker på ett tillfälle då känslan brukar infinna sig. När du tänker på tillfället gäller det att verkligen uppleva känslan. Helst lika tydligt som när den kommer spontant. När känslan har infunnit sig är det dags att sammankoppla den med det du vill komma ihåg. Gör en mental koppling mellan känslan och minnet. Tänk att när känslan infinner sig nästa gång ska du återkalla minnet. Försök att känna hur det känns när det inträffar.
Nu kommer du förhoppningsvis ihåg det du vill minnas när du får känslan nästa gång. Öva om det inte fungerar direkt.
I går kväll när jag hade lagt mig kom jag att tänka på att jag skulle skriva om det här. Jag orkade inte kliva upp och skriva ner det. I stället kopplade jag minnet till att ta upp skärpet till mina byxor. Skärpet brukar ligga på en sekretär i sovrummet och varje morgon när jag klär på mig tar jag det från sekretären och sätter det i byxorna.
I morse när jag tog skärpet kom jag direkt ihåg att det var något jag skulle minnas, men det tog ungefär en minut innan jag mindes vad jag skulle minnas. Normalt brukar det gå på en gång. Antagligen var det därför att det var ett minne jag skulle minnas som det tog längre tid. Hade jag i stället kopplat det till något mer konkret som en handling eller en bild hade det kanske fungerat bättre.
För några år sedan gick jag en konsultkurs. Läraren berättade ungefär följande.
Han träffade en dag sin ena granne och frågade hur hon mådde. Hon berättade att hon var nyskiljd och hade fått ta över det gemensamma huset. Problemet var att hon hade en låg lön och var tvungen att på något sätt ordna lån för att köpa ut den före detta mannen och hon såg ingen lösning på problemet. Hon hade inte heller några besparingar att köpa huset för.
Nu var hon väldigt orolig för hur det möte hon hade bokat med banken skulle gå.
När läraren hörde detta föreslog han att hon skulle prova en sak när hon mötte banken. Hon skulle inleda mötet med att säga att hon hade två mål med mötet. Det första målet var att de skulle komma fram till hur hon skulle kunna få ett lån för att köpa ut sin man ur huset. Det andra målet var att de skulle komma fram till hur hon skulle kunna få lägsta möjliga ränta på lånet.
Eftersom hon inte hade några andra alternativ sa hon att hon skulle göra på det sättet. Hon var fortfarande väldigt nervös.
Några dagar senare möttes läraren och grannen och han frågade hur det hade gått. Hon berättade glatt att det hade gått väldigt bra. Hon hade både fått lånet som hon egentligen inte borde kunna få och hon hade fått den lägsta räntan på lånet.
Genom att redan från början sätta upp målen med mötet och göra dem till deras gemensamma mål, fick hon bankpersonalen att fokusera på samma sak som hon. Det "omöjliga" blev plötsligt möjligt. Att hon verkade självsäker när hon berättade om målen för mötet hjälpte förstås också till.
I Socrates' Way beskrivs hur man kan använda frågor för att uppnå samma sorts resultat. Med frågor involverar man andra i problemlösningen. Damen ovan skulle ha kunnat fråga banken: - Hur ska vi gå till väga för att jag ska få ett lån hos er till lägsta möjliga ränta? En sådan fråga hade också fått dem att fokusera på samma mål. Om det hade dykt upp hinder för att hon skulle få ett lån hade hon kunnat ställa nya frågor om hur de skulle göra för att komma förbi dem.
Frågor kan vara mycket kraftfulla.
