Övervakningen hade en fantastisk precision. Vi kunde peka ut en enskild person eller organisation och övervaka all elektronisk kommunikation - real time - hela tiden. Det skedde utan att personen hade någon chans att upptäcka det, och den mesta informationen skickades snabbt vidare till en annan station med hjälp av de enorma digitala möjligheter vi hade. Det hela skedde utan domares beslut.

I förrgår rensade jag på landet och hittade en gammal ask till en spinnrulle i ett uthus. Det låg lite metkrokar och diverse lina i asken men ingen rulle. Min bror sa att det hade varit roligare om rullen hade legat kvar eftersom rullar från ABU är lite speciella. Olika rullar hade olika egenskaper och var tillverkade i olika stora serier och så vidare.

När jag sen gick och la mig för att sova började jag fundera på den där asken som vi hade hittat. Ju mer jag funderade desto säkrare blev jag på att rullen måste finnas någonstans. Problemet var bara att vi hade rensat ut hela boningshuset tidigare, och förrådet var det vi tömde när vi hittade asken så det fanns egentligen ingenstans kvar där den kunde ligga. Jag började bli mer och mer trött och höll på att somna men kunde ändå inte släppa asken i mina tankar.

Så plötsligt när jag ligger där får jag en bild i huvudet. Jag ser rullen ligga på krypvinden ovanför det stora rummet i huset. Jag har aldrig varit där uppe utan bara öppnat luckan en gång förra året och kikat in så jag är väldigt osäker på om jag verkligen kan ha rätt. Det var nämligen ganska mycket bråte däruppe så det kan ha funnits vad som helst där. Jag blir så nyfiken att jag kliver upp ur min säng och tänker åka iväg till landet för att titta om min vision stämmer. Tur nog hejdar jag mig när jag kommer på att vi har tagit bort alla stegar från landet när vi rensade, så jag skulle ändå inte komma upp på vinden om jag åkte dit. Jag nöjer mig med att skriva en stor lapp där det står "Kolla vinden!" som jag lägger i min sko.

Dagen efter är jag ivrig att komma iväg och äter knappt någon frukost innan jag sätter mig i bilen och åker till landet. Jag lånar en stege av min granne, som för övrigt visar sig vara min egen stege som grannen har "lånat" utan att fråga, och klättrar upp till vinden. Jag öppnar luckan, och där ligger min rulle!

Det var en väldigt lustig känsla att se den ligga där, precis som i min vision. Senare på dagen skulle den nya ägaren tillträda fastigheten så om jag inte hade hittat rullen i mina tankar kvällen innan hade jag aldrig fått med mig den hem.

Jag ser glaset som halvfullt i båda fallen. Ska man försöka se någon symbolik i det så kanske det är att jag är optimistiskt lagd, och det stämmer väl i och för sig, men jag vet inte om det har med det här att göra ändå.

Att säga halvtomt känns främmande för mig. Det naturliga är att glaset är tomt. Det är från det jag utgår. Allt annat är en jämförelse med det.

Att se glasets naturliga status som fullt känns fel. Lika fel som att se det som fullt av mjölk per default. Det kan vara fullt av vad som helst, eller tomt på vad som helst. "Glaset är halvtomt med vatten." Knappast.

Jag vet inte från början vad det kommer att vara fullt av. Eller om det kommer att vara fullt.

Är det någonting i det, har det blivit det, för det var inte det från början. Har någon fyllt det till hälften, är det halvfullt. Är det mjölk har någon valt att hälla i mjölk upp till hälften, men det var inte bestämt på förhand att det skulle vara mjölk, och inte att det skulle vara halvfullt heller.