den 12 augusti 2003
Olika perspektiv.
För oss västvärldsinvånare är tomma butikshyllor ett tecken på varubrist. För många öststatsinvånare är fulla butikshyllor ett tecken på svag köpkraft. Detta fick jag berättat för mig av en kollega som har varit på jaktsemester på gränsen mellan Estland och Ryssland. När de ser våra fulla butikshyllor tror de att vi är fattiga som inte köper varorna. Varför skulle de annars finnas kvar på hyllorna, resonerar de.
MIT:s Nicholas Negroponte är en av alla världens dyslektiker. Han tycker inte om att läsa och gör det bara i den utsträckning som det är absolut nödvändigt. Varje dag skummar han förstasidan av Wall Street Journal för att se om det står någonting om de bolag han är intresserad av. I övrigt läser han inte så mycket tryckt text. Långa e-postmeddelanden lämnar han utan åtgärd därför att det tar för mycket tid att läsa igenom dem.
Back in the days when I was growing up, nobody knew what dyslexia was ... so everybody thought you were lazy or stupid or both. And I didn´t think I was, but I wasn´t sure. I had a lot of drive, and if somebody told me I was stupid, that usually helped - it really helped me take a lot more risks. For someone that everybody thinks is going to grow up to pump gas, you can take all the risks you want. Because if you fail, it doesn´t matter.
Citatet kommer från John R. Horner i In the mind's eye. Han är en av världens främsta när det gäller studier av dinosaurier och har fått många paleontologer att omvärdera sina uppfattningar om dinosauriers beteende. Innan han började studera dinosaurier blev han kuggad sex gånger vid University of Montana. Han tog aldrig någon examen.
Känslan av att kunna ta större risker därför att ingen väntar sig att man ska lyckas i alla fall känner jag igen. Det var också delvis det jag menade när jag skrev om självförtroende, att människor med dåligt självförtroende ofta "samlar på sig en massa svagheter som de försöker att dölja och till slut blir det en stor och tung ryggsäck att bära". Eva P utnyttjade också detta - medvetet eller inte har jag ingen aning om - när hon skrev om språk och brännboll, två saker som hon uppfattar sig som svag på.
I epilogen till boken finns det exempel på saker som blir enklare om de presenteras visuellt än om de beskrivs med siffror eller ord. Ett av dessa exempel är övervakning av transaktioner i system. Exempelvis kraschen i Barings bank tros kunna ha undvikits om det fanns ett visuellt övervakningssystem. Den stora mängd transaktioner som görs går inte att kontrollera manuellt.
Jag har sett andra verkliga exempel på övervakning av transaktioner som görs manuellt med hjälp av kontrollistor. I ett fall kontrollerades att värdepappersaffärers courtage höll sig inom en viss nivå i förhållande till likvidbeloppet. Detta skulle enkelt ha kunnat ritas upp i ett diagram så att eventuella avvikelser syntes direkt.
Man kan också kombinera flera olika kontroller i samma bild. En axel kan representera värdepappersaffärers marknadsvärde i förhållande till portföljförmögenhet och den andra affärens värde i förhållande till mäklarens mandat. Då skulle man snabbt se att mäklarna håller sig inom givna ramar samtidigt som inga vansinniga riskpositioner tas i en enskild portfölj. Exemplet är kanske dumt, men det kan illustrera möjligheterna.
På många ställen i boken förutspår Thomas G. West att vi är på väg mot ett samhälle där visuellt orienterade människor kommer att efterfrågas i högre grad (igen). Många typer av gränssnitt går från att vara textbaserade till att bli visuella. Mönsterigenkänning är oftast ett mer kraftfullt sätt att analysera saker än andra sätt.
In the mind's eye är en ögonöppnande bok som väcker många tankar. Det sämsta med den är, vilket jag har skrivit tidigare, "gränssnittet". Det är trångt mellan raderna och det gör den svår att läsa. Jag tycker att det är synd, särskilt med tanke på bokens ämne.
