den 21 oktober 2002
Nu läser jag Flow av Mihaly Csikszentmihalyi (varenda gång jag skriver det namnet måste jag titta efter hur det stavas). Den handlar om psykologin bakom optimal upplevelse.
De flesta har åtminstone någon gång varit med om att livet tycks flyta fram så att det nästan känns som ett rus. Det kan vara vid utövande av en sportaktivitet, under programmering, ett parti schack, läsning, eller någonting annat. Den här boken handlar om hur man aktivt gör för att uppnå detta tillstånd. Några saker är gemensamma för många av dem som uppnår flow och för hur de upplever känslan:
Man gör saker som man kan slutföra. Man kan koncentrera sig på uppgiften. Man kan koncentrera sig på uppgiften därför att den har tydliga mål och ger omedelbar återkoppling. Man agerar med djupt men obesvärat engagemang som avlägsnar vardagslivets oro och frustrationer. Aktiviteten ger en känsla av att ha kontroll över sitt handlande. Oro för den egna personen försvinner, men självkänslan är starkare efter att flow-aktiviteten är över. Känslan för tid förändras så att timmar kan kännas som minuter och tvärt om. Boken bygger på intervjuer med mängder av människor med alla typer av bakgrund och erfarenheter i hela världen.
Alexander Bard och Jan Söderqvist har givit sig på utmaningen att försöka förutspå vilka konsekvenser Internet kommer att få för samhället i framtiden. Eftersom jag ser mig själv som en del av nätet, de kallar det "divid" till skillnad från individ, tycker jag att det är intressant att följa deras resonemang.
För några år sedan skrev de boken Nätokraterna som handlar om hur en nätaristokrati håller på att växa fram. Jag har den liggande i min läshög.
Snart ger de ut boken Det globala imperiet, som är en sorts fortsättning på Nätokraterna.
Jag tycker att man ser tecken på att det de förutspår i Nätokraterna redan är på väg. Det finns en del verkliga makthavare som huvudsakligen är verksamma på nätet. De är intelligenta, de har åsikter och förmågan att engagera, de behärskar sitt språk, framför allt skriftligen, och de förstår den globala värld som Internet erbjuder. Deras makt bygger inte främst på marknadsföring av dem själva, utan på efterfrågan av deras budskap. Det betyder att de har en starkare grund än konventionella politiker, vars makt ofta bygger på ett marknadsfört överutbud.
En annan viktig skillnad mellan nätokratins värld och den fysiska, är att utseende spelar mindre roll i nätokratin. Det lämnar fältet öppet även för dem som normalt skyr rampljuset och som kanske lider av dåligt självförtroende i en värld där utseende är en dörröppnare. I nätokratin är tanken viktigare och den främsta dörröppnaren.
Förmodligen borde Det globala imperiet hamna i läshögen när den kommer ut.
Nu blev det nästan lite politiskt igen. Kanske glädjer det någon.
Computer Sweden har en artikel om de två författarna och ett utdrag ur Det globala imperiet. Alexander Bard ger bland annat en snyting till musikbranschen för dess sätt att angripa problemet med piratkopiering.
Nätverket ersätter individen
Imperiets infrastruktur och eternalismens moraliska imperativ
Länkarna kräver att man är prenumerant på Computer Sweden
I dag fick Stockholm en ny gratis morgontidning, Stockholm City. Målet verkar vara att göra en tidning med mycket lokal prägel. Jag ingår nog inte i målgruppen för en sådan tidning. Att läsa den kändes nästan som att ta tunnelbanan till en slumpmässigt vald station och på måfå prata med människorna som bor och arbetar där.
