den 23 oktober 2002
Vi har fortfarande inte hört något om TV:n. Förr eller senare borde de märka på Onoff att de inte har fått tillbaka låne-TV:n.
I går tvingade Emmy hela familjen att leka någonting som liknade tomtesmyg när vi var i Täby centrum.
Vi kom ut från en skoaffär och hon gick före oss andra. Plötsligt vände hon sig om, höll upp ena handen och sa "stå stilla!". Och där stod vi alla fyra och tittade på henne medan hon gravallvarlig stod och tittade på oss. Hon sa "stå stilla!" en gång till, vände sig om och började gå långsamt på sitt lite struttiga sätt. Då började vi gå efter henne med så stora steg vi kunde för att hinna ikapp innan hon upptäckte oss. Plötsligt vände hon sig om igen, höll upp handen och sa "stopp!" med samma allvarsamma min som tidigare. "Stå stilla!", fortsatte hon.
Vi började småskratta eftersom hon såg så komisk ut. Hon har en märklig förmåga att hålla sig gravallvarlig trots att omgivningen skrattar. Hon har varit så så länge jag kan minnas. Det är ovanligt att treåringar är så samlade och koncentrerade.
Cattis tog ett steg framåt som för att provocera. "Ni ska stå stilla!", sa Emmy igen. Vi stod stilla, fortfarande småleende. Emmy vände sig om och började gå med långa steg. Hon gick och gömde sig bakom en stor reklamskylt. Vi passade på att rusa fram till skylten när hon inte såg oss. Joey gick runt skylten på ena sidan och Cattis på den andra. Det hade hon nog inte väntat sig för hon ryckte till när hon såg oss. Hon ville fortsätta att leka men vi hade lite ont om tid och försökte förklara att vi måste gå vidare om vi skulle hinna allt vi behövde göra.
Jag har inte tänkt på tomtesmyg sedan jag gick i montessori för evigheter sedan.
På tunnelbanan i morse hamnade jag bredvid en pappa och hans son. Pappan satt och rättade sonens engelskläxa. Jag skulle tro att det var mellanstadieengelska. Problemet var att pappan verkade mer osäker på vad som är rätt och fel än sonen. "Stavas three med två e?", frågade han sonen. Ja, sa sonen.
På ett ställe hade sonen skrivit "she watches at tv". Pappan frågade om det verkligen skulle vara "at". Sonen sa att det trodde han (för en svensk kan det vara logiskt att skriva så). Pappan uttalade meningen några gånger och sa sedan, "ja, det kanske är rätt".
Hur ska det gå för våra barn om vi föräldrar kan lika lite som eller mindre än våra barn redan i mellanstadiet? Det kan inte vara en enkel uppgift att vara lärare.
Apropå lärare är det inte ovanligt att barnen får hem veckobrev, planering inför kommande vecka, som är skrivna på dålig svenska. Framför allt är det den nya folksjukdomen särskrivning som spökar.
