den 3 november 2002
Man kan försörja sig med något som kräver full koncentration, som får tiden att stå stilla, som får adrenalinet att rusa runt i kroppen och som, när man lyckas, ger en känsla av att man kan klara av vad som helst. Något som dessutom kan ge en god inkomst.
Man kan också försörja sig på någonting som börjar varje vardag klockan 8.30 och slutar 17.00, som måste utföras om man ska ha råd att leva och som inte tar till vara den kapacitet eller de intressen man har.
Det första exemplet kan vara beskrivningen av känslan av att begå ett inbrott, ett rån eller någon annan olaglig aktivitet. Det andra är ett vanligt jobb så som många upplever det.
För många brottslingar är känslan då man begår brottet, flow, det som gör det värt de stora riskerna. Att ersätta det med ett nio-till-fem-jobb är kanske inte så lockande. Är det möjligen så att många återfallsförbrytare är beroende av att uppnå känslan av flow då och då och att den "återanpassning" till samhället som de erbjuds saknar det? Kanske skulle fångvård mer inriktas på en återanpassning där flow ingår som en del? För någon kanske det kan vara bergsklättring, för någon annan folkrace och för en tredje löpning.
I boken Flow har bland andra kriminella intervjuats och många av dem säger att känslan av flow är det de eftersträvar när de begår brott. I så fall är det inte konstigt om återanpassningen ofta misslyckas så att de återfaller i kriminella aktiviteter.
