den 28 november 2002
I morse var Joey och jag hos tandläkaren. De skulle röntga hans tänder inför en hållagning. Allt gick bra.
När bilderna var tagna började tandläkaren förklara för Joey vad som kommer att hända nästa gång när de ska laga ett hål. Joey sa att han inte vill ha bedövning. Nathalie har berättat att man inte har någon känsel i munnen två timmar efteråt och jag tror inte att Joey tycker om tanken att tappa kontrollen på det sättet. Tandläkaren förklarade att det är bättre att bedöva för då känns det inte när man borrar. Hon sa att hon skulle visa Joey hur bedövning går till så att han förstår att det inte är farligt. Hon tog en bomullstuss med bedövningssalva på och höll den mot sin hand. Efter någon minut sa hon att bedövningen hade tagit. Hon tog ett spetsigt verktyg och tryckte det mot handen så att det gick hål och sa till Joey att det inte kändes någonting.
Jag vet inte om det hjälpte Joey, men jag tycker att det var väldigt pedagogiskt gjort. Jag är glad att det inte var jag som var nästa patient med tanke på att hon just hade bedövat sin hand...
När vi var klara fick Joey välja ett klistermärke ur en korg. Val är inte Joeys starka sida. Han kan gå och fundera väldigt länge och ändra sig fram och tillbaka innan han gör det slutgiltiga valet.
Han hade till slut lagt ut några klistermärken på bordet och försökte välja mellan dem. Sköterskan som märkte vilken beslutsvånda han hade, var snäll och ville hjälpa honom. Hon sa att han fick välja två klistermärken och ta det ena den här gången och spara det andra till nästa gång. I stället för att göra det lättare för Joey blev det dubbelt så svårt. Nu var han tvungen att göra två val.
