den 17 november 2002
Ibland händer oväntade saker och ibland händer väldigt oväntade saker.
Förra helgen ringde Tommi och sa att han och Oskar skulle åka på utflykt på lördag (i går) och att de ville att jag skulle följa med. Jag sa att det lät spännande och att jag skulle höra efter med Cattis att det inte krockade med någon annan planering. Eftersom jag var nyfiken frågade jag vart vi skulle. Han sa att det fick jag se, men att det skulle ta hela dagen.
Jag frågade Cattis som sa att det inte fanns några andra planer utan att det gick bra at jag var borta. Under veckan såg jag mycket fram emot lördagen. Tommi sa att han skulle komma förbi och hämta mig klockan 04.55 på lördag morgon. Då tänkte jag att vi kanske skulle åka långt, till Göteborg eller så.
På fredag eftermiddag började jag känna mig dålig. Eftersom jag nästan aldrig är sjuk vore det typiskt om jag skulle bli dålig lagom till utflykten. Strax efter 16 kände jag mig så dålig att jag gick ifrån jobbet. På tunnelbanan orkade jag med nöd och näppe sitta upp och när jag kom fram orkade jag inte ta bussen utan ringde mamma, som bor i närheten, och frågade om hon kunde hämta mig.
Med viss ansträngning och hjälp av både mamma och pappa kom jag hem och stöp i säng. Då fanns det inga tankar på att åka på utflykt tidigt på lördag morgon. Senare på kvällen kvicknade jag till något och lyckades få i mig lite yoghurt. Cattis tyckte att jag skulle försöka komma iväg på utflykten och trodde att det skulle gå bra om jag åt mer yoghurt ifall jag vaknade på natten. Jag hade ingenting att förlora på att följa hennes goda råd men jag hade fortfarande inga planer på att åka iväg.
Klockan 04.00 blev jag väckt av klockradion. Magen kändes fortfarande mycket orolig, jag var trött och hungrig. Jag väckte Cattis och frågade henne vad hon tyckte att jag skulle göra. Ät en macka och åk, var hennes svar. Jag åt en yoghurt och ringde Tommi och sa att jag trodde att jag skulle kunna följa med. Just då var jag inte säker på att det var sant, men Cattis lät så säker att jag litade på henne.
Strax före fem kom Tommi. Hans bil hade börjat lukta bränt på vägen så vi tog vår bil i stället och åkte för att hämta Oskar. När vi hade hämtat honom åkte vi vidare och jag kände hur jag blev varmare och varmare och magen var fortfarande orolig.
Tommi berättade att vi skulle åka till Arlanda och stiga på ett flyg och att det inte var några problem om jag ville ångra mig nu men att det skulle bli marigare om jag kom på det senare. Jag tänkte på det Cattis hade sagt och sa att jag trodde att det skulle gå. Vid det här laget började jag tro att det inte var till Göteborg eller någon annan svensk stad vi skulle. Tankarna gick till Helsingfors och de andra nordiska huvudstäderna.
Eftersom jag fortfarande var mycket osäker på vart vi skulle sa jag till Tommi att om man behöver ha något pass så hade jag inte det med mig. Har du inte, svarade han och stoppade handen i innerfickan. Han drog fram två pass. Det ena var hans och det andra mitt. Cattis hade givit honom det tidigare i veckan. Nu började jag förstå att det var fråga om en komplott mot mig. Cattis hade hela tiden vetat att Tommi och Oskar skulle ta med mig på en utflykt. Långt innan jag frågade henne om det gick bra att jag var borta.
Jag hade fortfarande ingen aning om vart vi skulle när vi parkerade bilen på Arlanda. Jag visste bara att vi skulle vara borta hela dagen och då kan man inte åka så långt. Vid incheckningen blev det klart att vi skulle till Köpenhamn och mellanlanda. När vi kom till Köpenhamn frågade de om jag hade sett på biljetten som jag hade fått vart vi skulle. Jag hade inte tänkt på att titta efter men gjorde det. Milano stod det. Vi bytte flyg och strax före klockan elva på förmiddagen klev vi av planet på flygplatsen utanför Milano.
Vid det laget hade min mage slutat bråka och jag hade fått i mig lite att äta på flyget så jag började må ganska bra även om jag fortfarande kände mig lite försvagad efter det gångna dygnets dåliga kosthållning.
De efterföljande sju timmarna gick vi omkring i Milano och tittade på staden och affärerna, åt pizza och drack varm choklad. Vädret var inte det bästa men det var ändå mycket behagligt. Det kändes overkligt att sitta där på ett café och titta på människor när jag ett halvt dygn tidigare knappt orkade röra mig.
Vi hade så roligt att vi borde ha missat flyget hem. Det var bara tack vare tur och hjälpsam flygbolagspersonal som vi tog oss förbi tullen utan att ha checkat in (incheckningen var stängd) och springande genom hela flygplatsen lyckades ta oss igenom boardingkontrollen medan de höll på att plocka ihop sina saker.
Vid midnatt landade vi i Stockholm igen. All tre var ganska utmattade efter den långa och intensiva dagen. Vid halv två i morse kom jag i säng och somnade direkt.
Under dagen i dag har det gått upp för mig att halva släkten var informerade om kuppen sedan länge och följde allt som hände det senaste dygnet med stort intresse.
Det är inte ofta jag känner mig ordentligt lurad, men av de gånger det har hänt har Cattis och Tommi varit med på flera. Jag får passa mig för dem.
Det har varit en ovanlig men fantastiskt rolig helg i alla fall.
