den 21 november 2002
I morse läste jag merparten av boken Vårt kroppsspråk. Det mesta är sådant jag känner till sedan tidigare och det är både upplyftande och nedslående på samma gång. Upplyftande därför att det betyder att jag inte fullständigt har missuppfattat mig själv och min omgivning. Nedslående därför att jag hade en förhoppning om att lära mig nya spännande saker om kroppsspråk.
En bieffekt av att läsa boken är att jag går omkring och tänker på kroppsspråk och hur människor runtomkring mig gör. Det är bra. Omkring 70 procent av av den information vi får av och ger varandra kommer från kroppsspråket. Genom att iaktta kan jag bli bättre på att använda kroppsspråk när jag bedömer andra.
En annan bieffekt är att jag tänker på hur jag själv gör och försöker korrigera mig när jag ger ett intryck som jag inte tycker stämmer med det jag vill ge. Det går nog över.
Inför situationer där kroppsspråk spelar extra stor roll, som på anställningsintervjuer, tror jag att det är bra att läsa boken.
Jag ska läsa Teach yourself body language också. Den är lite tjockare och kanske innehåller något mer.
Webblogg 2.0 är under utveckling. Då menar jag inte Enkelriktat, utan fenomenet som sådant.
Microsoft arbetar med ett projekt som heter MyLifeBits. Syftet är att samla alla personliga dokument, från vaggan till graven, i en stor databas med möjlighet att presentera det på nätet, komplett med sökmöjlighet.
Bilder, filmer, texter, foton, artiklar, musik och allt annat som man samlar på sig under livet ska lagras i den personliga databasen. I beskrivningen av projektet jämför de det med de skokartonger som många människor samlar minnessaker, bilder och annat i. Skillnaden är att nu ska det lagras digitalt, vara lätt att söka i och läggas ut till allmän beskådan på nätet.
Bortsett från det sista tycker jag att det är intressant. Valda delar kan jag tänka mig att lägga ut, men det gör jag redan.
En av de stora utmaningarna, är att lagra det så att det kan läsas om femtio eller hundra år utan att behöva använda gamla datorer och gamla programvaror. En annan utmaning är att göra så mycket som möjligt sökbart. Texter går relativt bra, men vad gör man med bilder, filmer och ljud?
I projekt MyLifeBits vill man lagra information om hur det lagrade används också. Exempelvis hur ofta något läses eller skickas, till vem och när. Med hjälp av den informationen kan man sätta värden på det lagrade. Något man återkommer till ofta har ett högre värde.
Idén med MyLifeBits kommer ursprungligen från Vannevar Bush, presidentrådgivare, som 1945 beskrev något han benämnde "memex" så här:
A device in which an individual stores all his books, records, and communications, and which is mechanized so that it may be consulted with exceeding speed and flexibility
Gordon Bell och Jim Gemmell är två av de Microsoftingenjörer som arbetar med projektet. Gordon Bell är i sluttagen när det gäller att digitalisera sitt liv fram till nu. Alla foton, CD-skivor, filmer, presentationer, texter och andra dokument som finns tillgängliga kommer att vara lagrade före jul. Han kommer att lagra alla telefonsamtal och e-post också. Han kan söka efter någonting och får upp en tidlinje med alla förekomster av det sökta utritade. I framtiden ska man kunna lagra bilder direkt i databasen med hjälp av kameran i mobiltelefonen.
På samma gång som det är spännande är det lite skrämmande. Tänk om min databas hamnar i fel händer? Tänk om den blir förstörd? Tänk om någon tar sig in i databasen och gör förändringar i mitt liv? Bland de spännande möjligheterna finns möjligheten att skriva sin självbiografi och ha en enorm databas med alla viktiga och många oviktiga händelser under livet, inklusive samtal, bilder och filmer.
Några länkar om MyLifeBits:
MyLifeBits project [Information från Microsoft Reasearch]
Software aims to put your life on disk [New Scientist]
MyLifeBits: Fulfilling the memex vision [PowerPoint]
