den 3 juni 2003
Mina telefoner har en funktion som de kallar "magiskt ord". Det är ett ord som telefonen hela tiden "lyssnar" efter. När den hör det magiska ordet aktiveras röststyrningsfunktionen i telefonen.
Människor har också magiska ord. Om någon exempelvis säger mitt namn aktiveras min röststyrningsfunktion. Även om jag inte aktivt uppfattar vad personer i närheten talar om, reagerar jag direkt när jag hör mitt namn. Öronen tar alltså emot alla ljud som finns runtomkring, men hjärnan filtrerar bort det den tror att jag inte behöver veta och lägger det på något ställe i mitt undermedvetna. Ofta aktiveras hela den senast sagda meningen i samma stund som jag hör det magiska ordet.
Det är inte bara mitt namn som fungerar som magiskt ord. Alla ord som på något sätt är av intresse aktiverar mitt medvetande. Det kan vara något så enkelt som att något av barnen, som jag egentligen inte lyssnar aktivt på, säger något fel. Då rättar jag dem blixtsnabbt utan att tänka på det.
Likadant fungerar det med ögonen. Allt de ser lagras men bara det som behövs för den pågående aktiviteten görs medvetet. Det är därför vi kan bläddra på måfå i en bok och läsa bara de saker som ögonen fastnar vid och ändå få ut ganska mycket information. Ögonen och hjärnan tar hand om det om vi bara låter dem. Vi får ut mer på detta sätt om vi först gör klart för oss vad vi vill ha ut av boken. Det är bland annat på detta photoreading bygger.
Människokroppen är fantastisk. Det är synd att vi är så dåliga på att dra nytta av den och att det inte finns någon komplett manual.
I går satt jag i ett projektmöte och diskuterade hur en stor finansiell aktör skulle anpassa sig för ett eventuellt medlemskap i EMU och hantering av euro. Det skulle kosta en oerhörd massa pengar och skillnaden blir att alla system räknar i en valuta som är värd ungefär 8 kronor per styck och heter euro.
Jag läste ut Powerhunch! i går. I sista kapitlet skriver Marcia Emery att man ska använda sin intuition till att försöka se saker i ett större sammanhang i dess rätta proportioner. Har det vi gör en plats i ett större sammanhang? Annars ska vi kanske inte göra det. När jag satt i mötet i går hade jag väldigt svårt att se den verkliga nyttan med det vi gjorde. Kanske skulle jag se det i ett ännu större sammanhang för att få det att verka vettigt.
I sista kapitlet står det också att Einstein har sagt ungefär att intuition är en gåva och logik är en bra betjänt, men att vårt samhälle hedrar betjänten och struntar i gåvan. Det är nog sant. Sant är det också att jag tänker mycket mer på intuition efter att ha läst om det.
Powerhunch! och Cracking the intuition code är två väldigt olika böcker om intuition. Medan Gail Ferguson försöker att beskriva intuition som något logiskt radar Marcia Emery upp exempel på hur intuition kan användas på olika sätt utan att så mycket bry sig om det bakomliggande. Det var nog bra att jag läste Cracking the intuition code först eftersom min intuition har varit så djupt begravd under logik. Powerhunch! är dock också mycket läsvärd.
