den 29 juni 2003
Fattigmans-semester.
Det finns glas med flytande kristaller i. När man trycker på en knapp blir de alldeles mörka och släpper inte igenom ljus. Det är ungefär samma teknik som i till exempel digitalur. Ibland används de i fönstren i konferensrum i stället för persienner eller gardiner. Det går på bråkdelen av en sekund att mörklägga.
Tänk om man kunde vidareutveckla dem så att de inte bara blev svarta utan kunde visa alla färger, som en datorskärm. Tänk om man också hade sådana glas i alla fönster i huset. En regnig höstkväll skulle man kunna välja att visa en inspelning av utsikten i samma fönster en vacker sommardag. Som i går till exempel. Drygt 20 grader varmt. Lätt vind. Soligt. Fåglarna kvittrade.
Jag tror att man skulle kunna framkalla känslan av att det var sommar eller vad man vill när det var någonting annat. Idén är inte min. Jag såg Skattkammarplaneten för några dagar sedan. I en scen på ett värdshus hade de fönster som fungerade ungefär så. De kunde välja vilken utsikt de ville ha.
Om 20 år är det nog en självklarhet att vi kan välja vad vi vill se utanför våra fönster. Utsikt från Eiffeltornet i Paris, från toppen av Mount Everest eller undervattensvy från ett korallrev utanför Australiens kust ... Det kan bli hur spektakulärt som helst. Kanske kommer vi att kunna prenumerera på scener och få en ny varje vecka. Ett pris för den som har fönster i fyra väderstreck och ett annat för den som bara har fönster åt två håll.
Den som vill kan ta med sig sin 360-graders videokamera och filma utsikten från landstället i skärgården och använda den i lägenheten i stan. Eller från seglingssemestern.
Nu när jag tänker på det undrar jag om inte Ray Bradbury har skrivit en berättelse där de hade tredimensionella filmdukar som de använde ungefär så här. Fast där var bilderna så verkliga att man kunde bli uppäten av lejonen på filmduken.
