den 5 juni 2003
Alice i Underlandet och Liftarens guide till galaxen är egentligen ganska lika varandra. De är bägge fulla av påhittade omöjliga figurer, de innehåller många dialoger med ordvändningar och ordlekar, de handlar om resor.
Här är ett exempel från Alice i Underlandet. Alice samtalar med en grip och en falsk sköldpadda och Alice har frågat vilka ämnen de läste i skolan. Alice börjar:
- Vad läste ni mera?
- Mystik, svarade den falska sköldpaddan, antik och modern mystik med sjöografi och så veckning. Veckningsläraren var en gammal havsål, som kom en gång i veckan. Han lärde oss veckning, linjalbitning och oljeålning.
- Hur går oljeålning till? sade Alice.
Det kan jag inte visa dig, sade den falska sköldpaddan. Jag är för stel. Och gripen lärde sig aldrig att göra det.
- Jag hade inte tid, sade gripen. Jag läste klassiska bråk. Läraren var en gammal krabba.
Jag hade aldrig honom, sade den falska sköldpaddan med en suck. Han undervisade visst i latning och skrikiska.
- Ja, det gjorde han, det gjorde han, sade gripen och suckade i sin tur, och bägge djuren dolde ansiktet i tassarna.
- Hur många timmar hade ni om dagen? sade Alice, som ville byta samtalsämne så fort som möjligt.
- Tio timmar första dagen, nio timmar nästa dag och så vidare, sade den falska sköldpaddan. I stället fick vi fler och fler timmar i lek.
- Ett så lustigt schema! utropade Alice.
- Det kallas lektioner, påpekade gripen, därför att man ska leka på dem.
Här är ett avsnitt ur Liftarens guide. Huvudpersonen Artur Dent är just på väg att få sitt hus nedrivet av bulldozers. Han ligger i leran framför huset som en mänsklig sköld (ungefär som Greenpeace brukar göra) och grälar med bulldozerföraren, Mr L. Prosser, när han får hjälp av Ford Prefect. Ford Pefect vill ha med sig Artur till en pub i byn. Mr Prosser blev orolig över att Artur hade fått förstärkning och ropade:
- Ja? Hur var det? ropade han. Har Mr Dent tagit sitt förnuft till fånga än?
- Kan vi för ögonblicket utgå ifrån att han inte har det? svarade Ford.
- Jaha, och i så fall ...? suckade Mr Prosser.
Kan vi också utgå ifrån, som ett antagande, att han avser att stanna här hela dagen? sa Ford.
- Nå?
- Ska i så fall ni och ert manskap stå här och hänga hela dagen utan att uträtta någonting?
- Det är möjligt, det är möjligt.
- Nå, om ni alltså har tänkt göra det i vilket fall, så behöver ni ju knappast ha honom liggande här hela tiden, eller hur?
- Vad för slag?
- Ni behöver ju faktiskt inte ha honom här.
Mr Prosser tänkte över saken.
-Näej, i och för sig inte ..., sa han, inte precis behöver ...
Prosser började känna sig orolig. Han kände att någonstans, hos nån av dom, var det nånting som liksom skevade lite.
Ford sa: Så att om ni helt enkelt bara utgår från att han faktiskt är här, kanske han och jag kan slinka iväg ner till puben på en halvtimme. Hur låter det?
Mr Prosser tyckte att det lät vrickat till etthundra procent.
- Och om ni själv skulle vilja sticka iväg och hälla i er nånting senare, sa Ford, så ska vi alltid ställa upp på samma sätt.
Och så fortsätter det.
Jag undrar om inte Douglas Adams var lite inspirerad av bland annat Lewis Carrolls böcker.
I går kväll grillade vi korv. Emmy åt nästan tre stycken grillade korvar med rätt stora bröd. Hon äter massor. Å andra sidan rör hon sig massor också.
På väg hem från dagis sprang hon i cirklar runt mig, sprang upp på skolans utomhusscen och dansade balett och någon sorts krokodildans, hoppade runt på alla stenbumlingar som står uppradade utmed skolhusväggen och jagade mig att springa uppför vår gata tillsammans med henne.
Till stallet hade hon med sig cykeln. Hon cyklade en del och ledde den en del. Hon sprang fram och tillbaka mellan en av de bortre hagarna och stallhuset, klättrade omkring på hästtransporterna tillsammans med Vilja. Hon omväxlande sprang och hoppade fram och tillbaka över vippbrädan som hästarna använder, gick balansgång över en rund stock som låg bredvid stallhagen och försökte balansera på en lång vattenslang som låg utringlad över stallplanen. Mellan varven retade hon gallfeber på Joey.
När vi kom hem ville hon hoppa på studsmattan, men då var klockan över nio så det fick hon inte. Det var långt efter normalt sängdags men hon var i vanlig ordning full av energi. Hon är inte stilla en sekund. Både hjärnan och kroppen går på högvarv från morgon till kväll. Nuförtiden går det bara undantagsvis att få henne att sova en stund på dagen. Det är inte konstigt att hon blir trött på kvällarna.
Hon älskar fart också. När jag cyklade med henne på barnstol bakom mig förra helgen satt hon och befallde mig att cykla fortare hela tiden: - "Cykla fortare, pappa! Fortare! Ännu fortare! Cykla fortare än bilarna!" När vi åker bil tycker hon ofta att det går för långsamt och uppmanar mig att trycka hårdare på gasen. Står vi still för länge vid ett rödljus tröttnar hon och ropar: - "Kör nu pappa!"
Jag undrar vilka aktiviteter som skulle kunna passa henne. Hon går ständigt omkring och sjunger nonsens-visor och spelar teater. I bilen i går, medan vi väntade på Cattis som handlade, sa hon till mig att se blyg ut. Jag var inte säker på om hon visste vad blyg var så jag frågade hur man ser ut då. Då vände hon halvt bort huvudet och vek undan blicken och såg mycket blyg ut. Hon kanske skulle kunna spela teater i någon barnteatergrupp för att bli av med lite av sin energi. Jag är i och för sig inte särskilt säker på att hon skulle tolerera alla mellanperioder av stillhet. Det ligger inte riktigt för henne att stå stilla och invänta instruktioner från någon annan.
Kanske dans är lite mer hennes aktivitet. Hon gör gärna piruetter och svassar runt och åmar sig som en liten balettprinsessa eller dansar omkring om det finns musik.
På något, gärna konstruktivt, sätt skulle hon behöva göra av med energi. Mycket energi.
