den 13 juni 2003
Jag fick brev från damen bakom rabarberrabarber (jag skriver inte ut hennes namn eftersom hon inte gör det på sin sida).
Hennes snabbläsningslärare hade sagt att när man väl börjar med snabbläsning måste man alltid använda det. Det håller jag inte med om. Jag tror att snabbläsningen kommer att gå långsammare om man läser på traditionellt sätt väldigt mycket och det är alltid bra att öva snabbläsningen. Däremot tycker jag inte att det skadar att använda traditionell läsning emellanåt.
Det är nog lite som att springa. Bara för att man kan det behöver man inte göra det jämt. Vissa saker är dessutom svåra att läsa med snabbläsning. Rimmande dikter och verser till exempel. Jag har än så länge inte lyckats läsa verserna i Alice i Underlandet med snabbläsning. När jag försöker tappar jag sammanhanget helt för de är avsedda att läsa med en viss rytm och det är svårt att snabbläsa dem med rätt rytm.
När man börjar öva snabbläsning kan det kanske vara bra att inte läsa för mycket på vanligt sätt för det är lätt att falla in i gamla vanor då. Använd guiden även vid traditionell läsning. Då går det fortare.
Nu när snabbläsningen går automatiskt för mig känns det ofta avigt att läsa på annat sätt. Teknikerna för snabbläsning kan man använda även vid långsam läsning. Kanske var det så läraren menade.
I morse läste jag en kort bok som heter "Den vakne jägaren - Hur man engagerar alla i företaget i jakten på ständiga förbättringar" (ISBN 9163053764) och är skriven av Lars Nilsson.
Boken beskriver hur man inom Candelia, godistillverkaren, arbetade för att åstadkomma ständiga förbättringar. Det är en mycket läsvärd bok för alla som arbetar i eller driver företag med anställda.
Tankarna i boken bygger på att involvera och ta till vara de anställdas förslag och idéer om hur man kan förbättra företaget. Det är viktigt att visa att alla inlämnade förslag tas om hand och utvärderas samt genomförs när så har beslutats. Varje chef är ansvarig för de förslag som kommer in inom sin enhet. Den centrala förslagskommittén skrotades eftersom den hamnade för långt ifrån förslagsställarna.
När det är något som inte fungerar använder man sig av The whys för att ta reda på varför och hur det kan åtgärdas. För problemlösning använder man också en metod de kallar 4F: Fakta, fundera, förbättra och följa upp. Först tar man reda på alla fakta kring problemet. Därefter funderar man över lösningar. Sedan genomför man förbättringar och sist följer man upp att de har fått önskat resultat. Det låter och är enkelt, men det fungerar inte så överallt. De har lagt till ytterligare ett F: förankra.
I boken beskrivs också en ledarskapsfilosofi:
1. Sätt mål och ange strategier.
2. Organisera och decentralisera ansvar.
3. Informera och utbilda för kunskap och motivation.
4. Följ upp.
Några nyckelord för filosofin är lyssna, initiera, delegera, motivera och följa upp.
Det är viktigt att ge återkoppling till personalen så att alla ser vad som händer med förslag och vilken effekt de genomförda förslagen får. På Candelia gav detta ständiga förbättringsarbete mycket tydliga resultat. Kvalitén på utfört arbete ökade, personalens arbetssituation förbättrades och de flesta verkade mer nöjda med vad de åstadkom. När arbetet började fungerade mycket dåligt på Candelia och arbetsmoralen och motivationen var låg.
Så långt det är möjligt ska idéer verkställas där de dyker upp. Då är det lättare att få det gjort än om någon annan, mindre motiverad, ska göra det.
