den 17 september 2003
De flesta har väl sett hur misstänkta brottslingar förhörs i amerikanska filmer. Det finns många varianter. "Snäll polis och elak polis." "Kompisen har tjallat på dig. Om du inte berättar hur det gick till går han fri och du åker dit på livstid." Jag brukar fundera över vad som är film och vad som är rekommenderade metoder. I en dokumentär om FBI:s agentutbildning nyligen, visade de ett avsnitt från etik-utbildningen. Där var de mycket noggranna med att även brottslingar ska behandlas väl, och inte som i en del polisserier.
På lunchen gjorde jag ett besök på Akademibokhandeln och tittade lite under kategorin "kriminologi". Där fanns en bok som heter Avancerad förhörs- och intervjumetodik:
Boken redogör för aktuell psykologisk kunskap och forskning , främst inom områdena kommunikationsprocesser och minnesfunktioner. I olika kapitel behandlas sedan förhörssituationer med brottsoffer, gärningsmän, vittnen, barn, traumatiserade personer, psykiskt störda personer, personer med minnesförlust etc. Här ges exempel på såväl god som dålig förhörsmetodik.
En intervjumetodik som kommit att få stor uppmärksamhet och framgång inom polisen i bl a Storbritannien och USA är den kognitiva intervjun, som beskrivs närmare i boken. Den kognitiva intervjun är en procedur för intervjuer och förhör som bygger på psykologisk forskning angående minnets organisation och åtkomlighet.
Det låter ganska spännande. Jag beställde den.
En annan bok som jag också beställde, är Mindhunter av John Douglas. Han har jobbat i 30 år vid FBI och har varit med och utvecklat den teknik för profilering av brottslingar som de använder. Det låter också spännande. 79 kronor kostar den och det kan det vara värt. När jag läste om boken kom jag att tänka på TV-serier som Profiler och CSI.
Jonas Söderström reflekterar över EMU-valet och skriver lite om marknadsföringen av ja-alternativet:
Några på ja-sidan säger att "vi måste förklara fördelarna bättre". Det ligger väl något i det. Men hur ska det gå till, om alla miljonerna inte räckte den här gången? Hur hög ska nästa reklambudget bli?
Är kunden missnöjd, hjälper det aldrig med mer reklam; det gör det tvärtom ofta värre. Är det fel på produkten måste man försöka förändra den.
Reklam och paketering kan ligga nära varandra. Att ändra på en produkt som inte uppfattas vara tillräckligt bra är en möjlighet. Att ändra på paketeringen är ibland en annan. Det viktigaste är vad kunden uppfattar. Jag kan tänka mig att exempelvis EMU-valet kunde ha fått en annan utgång med samma produkt, men i annan förpackning.
En fråga som diskuterades en hel del, var att makten över våra svenska räntor skulle hamna hos ett antal direktörer i Bryssel, vilket, inte helt oförståeligt, kan verka konstigt. Vem vet vad de skulle få för sig att bestämma?
I den debatt som vi "inte" såg på TV i fredags, bemötte Carl Bildt en tittarfråga gällande detta exempel. Han sa att vid ett EMU-medlemskap skulle våra räntor bestämmas av ett antal direktörer i Bryssel, precis så som kritikerna hävdar. Han förklarade också att de svenska räntorna i dag bestäms av en grupp direktörer i Stockholm. Således ingen milsvid skillnad. Han sa vidare att hittills har dessa direktörers räntebeslut ungefär följts åt. Han såg därför ingen stor skillnad där heller.
Carl Bildt är i mina ögon en mycket god pedagog. Om man, i stället för att försöka skrämmas, försöker att förklara skillnaderna och likheterna, så som han försökte göra, tror jag att man kan vinna över många som röstade nej av rädsla för något okänt. Gör man det har man inte förändrat produkten. Däremot uppfattningen av den. Det är nog inte så mycket en fråga om pengar. Snarare om hjärna. Rätt marknadsföring behöver inte vara dyrare än fel marknadsföring.
---
Jonas skriver också att ett populärt motto i näringslivet är "det finns inget så bra som en missnöjd kund".
Som kund lever jag själv efter den devisen. Inte så att jag går omkring och är missnöjd med allting, tvärt om, men jag talar gärna om vad jag tycker när det gäller varor eller tjänster som i grunden är bra. Ser jag sätt att förbättra dem brukar jag berätta det för företaget bakom. Ibland uppfattas det som sur kritik. Oftare möts det med tacksamhet.
Saklig, konstruktiv kritik går knappt att köpa. Om en kund levererar den gratis är det bara att tacka och ta emot. I flera fall har jag också blivit rikligt belönad.
