den 19 oktober 2003
Jag har just läst Att skriva för webben är att skriva för publik, av Jonas Söderström.
Det är en bok som alla som skriver kan ha nytta av. Den innehåller många bra råd. Själv har jag en förmåga att krångla till texterna när jag skriver. Jag använder onödig precision, onödiga förstärkningar, onödiga förstavelser, "skrytfenor" och omständiga förlängningar till exempel. Allt detta och mycket annat tar Jonas upp i boken.
Boken har många tips tagna från journalist- och tidningsvärlden. Ett är att använda "den omvända pyramidens princip". Det betyder att man börjar en text med det som är viktigast och fortsätter med det som näst viktigast och så vidare, så att det sista är det som är minst viktigt. Tankarna bakom detta är dels att läsaren snabbt ska få veta det viktigaste och dels att det blir lättare för en redaktör att förkorta texten, när han vet att han kan börja ta bort meningar från slutet tills texten är lagom lång. Det är inte alltid användbart, men ofta.
"Ofta" är ett ord som Jonas tycker ska användas sparsamt. Det är oprecist och har olika innebörd för olika människor. Just av dessa anledningar tycker jag att det är bra. Likadant är det med ord som "mycket", "lite", "ibland", "stor" och "liten". Med dem kan jag ge läsaren en känsla av att något är på ett sätt som passar mig. Jag medger att det kan vara lite manipulativt om det används fel. Att jag ändå kan rekommendera användning av de orden, har att göra med att många slentrianmässigt använder ord som "mest", "minst", "störst", "bäst" och "oftast", utan att ha fog för det. "Mest" är mer än hälften. "Minst" är mindre än hälften. "Oftast" är "det vanligaste".
Skrivningar som "de flesta tycker att förslag X är dåligt", betyder att mer än hälften av alla tycker att förslaget X är dåligt. För att kunna säga det måste man veta vad minst hälften av alla tycker, vilket förmodligen få av dem som skriver så gör. Att i stället skriva "många tycker att förslag X är dåligt", är mindre precist, men ofta mer sant. "Många" kan vara två, sju eller 180 miljoner. Kan man vara mer precis är det naturligtvis bättre.
Många av de vanliga skrivfel som är upptagna i boken känner jag igen, både från mig själv och andra. Det är lätt att rekommendera den till alla som är måna om kvalitén i sitt skrivande. Det är 70 sidor A4-format med spiralbindning. Jag tyckte att det var lyxigt att den bara var tryckt på ena sidan av bladen.
Jag skulle vilja läsa en liknande bok om formgivning av texter: för webben, tidningar, böcker och så vidare.
