den 25 oktober 2003
Nu på kvällen, medan jag satt och zappade mellan TV-kanalerna, hörde jag ett rejält utdraget brak på nedervåningen. Det lät så illa att jag tänkte att något allvarligt måste ha hänt, så jag sprang ner. Där stod Emmy och grät och sa att hon hade trillat.
Det visade sig att hon hade försökt ta en videofilm i bokhyllan. Längst upp. Bokhyllan hade vält medan hon klättrade, men som tur var hade den fastnat halvvägs när den tog i ett dörrfoder. Annars hade hon kunnat skada sig ordentligt om hon hade fått den över sig.
Emmy stod som i en sjö av videofilmer. Det var nog hundra stycken. Som tur var hade hon inte gjort illa sig. Efter en stunds letande hittade hon ett pyttelitet skrapmärke som bara nätt och jämnt hade tagit bort översta hudlagret. Inte tillräckligt för att det skulle börja blöda.
Förhoppningsvis begrep hon att man inte ska klättra i bokhyllor.
I dag har Emmy varit på bio för första gången i sitt 4-åriga liv.
Filmen heter Hitta Nemo och gick på Rigoletto. När vi kom in satte vi oss mitt i salongen eftersom det var onumrerat. Vi stod nästan först i kön så vi kunde välja de platser vi ville ha. Emmy blev väldigt fascinerad av det röda ridån framför bioduken. Hon kallade den för gardin.
Under filmens inledning dök det upp en stor och läskig gädda (tror jag). Ljudvolymen i salongen var mycket hög så det skakade i hela golvet. Då väste Emmy "för läskigt" till mig. Jag lutade mig mot henne och pratade om någonting annat en stund tills det läskiga var över.
Vid ett tillfälle simmade fiskarna (det är en fiskfilm) i kolmörker. Emmy sa "för mörkt" när det blev bäckmörkt i salongen. Det varade bara någon sekund så det var ingen fara. Egentligen brukar hon inte vara mörkrädd heller så det var kanske mest en markering av att det var mörkt.
Vi hann med ett till "för läskigt" under filmen, men hon överlevde det också. Hon verkade mest tycka att det var ganska roligt.
Jag var lite osäker på om Emmy skulle orka sitta stilla så länge som filmen pågick. Innan tänkte jag att det skulle kunna gå bra eftersom hon brukar sitta förstelnad framför videofilmer hemma. Det visade sig inte vara några problem. Ljudet var nog den största skillnaden. Ljudanläggningen är så kaftig att det dundrar ibland. Det skrämde henne lite även när det inte hände något särskilt läskigt i filmen.
Under andra halvan av filmen lutade sig Emmy mot mig och sa "ser du gardinen där borta?". "Vilken gardin", frågade jag och tänkte att hon kanske hade sagt gardin men menat något annat. "Där, på sidan", sa hon och pekade. Tydligen hade hon fortfarande inte släppt tankarna på ridån som var indragen mot sidorna. Det verkar ha varit det allra mest spännande.
När filmen var slut ville hon se ridån igen så vi fick sitta kvar sist av alla i väntan på att sluttexterna skulle ta slut och ridån stängas. Personalen började städa salongen för nästa föreställning medan vi satt där. Efter det tog vi tunnelbanan och bussen hem.
---
Hitta Nemo är väldigt välgjord. Jag skulle vilja se den på engelska också. Bland de svenska rösterna kände jag igen Ulla Skog som spelade en kvinnlig mycket tankspridd och glömsk fisk. Många av djuren i filmen hade kraftiga svenska dialekter, vilket var roligt. Gotländska, värmländska och västervikska tyckte jag att jag kände igen.
Före filmen berättade de att den i USA har slagit mängder av publik- och kassarekord.
