den 21 oktober 2003
Andreas som skriver på version noll har börjat skriva en barnbok. Han har lagt ut ett smakprov. Kan han fortsätta att hålla den stilen tror jag att det kan bli riktigt bra. Jag är inte säker på om barnen eller de vuxna kommer att tycka att den är roligast. Det kanske blir som Kalle & Hobbe som vuxna ofta får ut mer av än barn. Eller Ensamma mamman för den delen. Bägge dessa serier är det lätt att känna igen sig i.
Det var roligt att läsa hur Andreas gick omkring och sökte inspiration till en actionbok när idén till barnboken plötsligt dök upp i stället. Inte så sällan råkar jag ut för liknande saker. Det kanske är intuitionen som hjälper oss på traven när vi hamnar snett i tankarna.
Ombytta roller.
Emmy: - Det sprattlade om min kanin.
Jag: - Sprattlade det om din klänning?
Emmy: - Nej, min kaniiin!
Emmy: - Tyckte du att jag sa klänning?
Jag: - Ja, jag hörde fel.
Emmy: - Men du, då är det nog något fel på dina öron.
Budgettider.
Varje år avkrävs alla avdelningar en budget. Det läggs ner mycket tid på budgetarbetet. Alla vill göra så bra budgetar som möjligt. Det är inte helt problemfritt.
Budgetarbetet börjar vanligtvis i september och pågår intensivt större delen av oktober och sedan i något mindre omfattning fram till omkring årsskiftet. De flesta blir inblandade i något skede och en del arbetar tidvis mer eller mindre heltid med budgeten.
Affärsplaneringen, där det bestäms vad som ska göras de kommande 1-3 åren, görs ofta någon gång under perioden september till december. Inte sällan efter budgeten alltså. Först bestäms vad verksamheten ska kosta och därefter dess inriktning. Det är inte helt orimligt att tänka sig att göra tvärt om, så att ekonomin är kopplad till vad som behöver göras i stället för tvärt om. Så brukar det dock inte vara.
I början av budgetperioden skickas det ut riktlinjer och förutsättningar för arbetet och vad det ska leda till. Dessa riktlinjer är som en bibel. Till dess att de ändras. Det brukar ske flera gånger. En hel del arbete läggs därför ner i onödan, innan riktlinjerna är ändrade sista gången. Det svåra är att det inte finns tid att göra allt arbete när de sista förändringarna är gjorda. Därför måste de börja arbeta så fort som de första förutsättningarna kommer.
En typisk riktlinjeförändring kan vara att säga att "ta reda på vad vi måste göra nästa år" i stället för "ta reda på vad vi bör göra nästa år". En sådan förändring innebär att mycket arbete behöver göras om. Den som ändrar riktlinjerna förstår antagligen inte effekten av att precisionen i dem förändras.
När budgeten är lagd ska den gås igenom och godkännas av ledningen. Det brukar resultera i krav på generella kostnadssänkningar på x procent eftersom kostnaderna alltid anses vara för höga.
Dessa krav uppfattas många gånger som spel för gallerierna, eftersom ledningen inte har den detaljkunskap som behövs för att göra en rimlig budget på rätt nivå. De har ju en gång delegerat ansvaret till dem som kan det. På grund av detta är det mer eller mindre standardförfarande att lägga till buffertar i budgeten. Buffertarnas funktion är att ge ledningen något att skära i utan att det påverkar verksamheten. Ledningen vet om att det läggs in buffertar så de brukar ta till i överkant när de ställer sina besparingskrav. Det har de som gör budgeten förstått så de lägger in större buffertar. Ledningen brukar gå igenom budgetarna i flera omgångar, så att de hamnar på den nivå de har bestämt sig för från början.
När budgeten är lagd arbetar alla vidare som vanligt. Behöver någon göra något som inte finns med i budget omfördelas pengar från något man ändå inte hinner göra. Är det ett större projekt, som inte ryms inom den godkända budgeten, får man begära mer pengar. Det brukar inte vara något problem om det bara går att visa att det är lönsamt att driva projektet. I annat fall ska det ändå inte göras. I och med denna möjlighet har budgeten i verkligheten inte så stor betydelse för det praktiska arbetet.
---
Budgeten läggs av dem som vet vad som behöver göras. Den skärs ner till en nivå som ledningen tycker är lagom och utfallet styrs av dem som vet vad som behöver göras.
Efter alla år kan man tycka att en budgetprocess borde vara någorlunda inarbetad och effektiv.
