Osorterade tankar nedskrivna av Niklas Johansson | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
den 20 oktober 2003Forskning.se har en sammanfattning av en rapport om lärarkompetensens betydelse för elevers läs- och skrivförmåga. Rapportens slutsats är: Hög lärarkompetens är den mest betydelsefulla beståndsdelen i pedagogik som lyckas utveckla elevernas läs- och skrivförmåga och förhindra att läs- och skrivproblem uppkommer. Detta gäller såväl för dyslexi som för andra typer av läs- och skrivproblem. Jag hade blivit förvånad om slutsatsen vore någonting annat. Projektet är beställt av Skolverket. Rapporten i sin helhet finns att läsa på Skolutvecklingsmyndighetens webbplats: Att skapa konsensus om skolans insatser för att motverka läs- och skrivsvårigheter (pdf) På sidan 10 i rapporten står följande: Sverige har en tradition på det läspedagogiska området som stämmer överens med många av forskarcitaten under avsnittet "Karakteristika hos pedagogik som verksamt förebygger att läs- och skrivsvårigheter uppkommer" nedan. Tyvärr försvinner nu många av de lärare som vårdat denna tradition ur aktiv lärartjänst. Många har redan pensionerats. Andra närmar sig pensionsåldern, eller går ned på deltid. Skolhuvudmännen har också avhänt sig mycket av den specialpedagogiska kompetensen i skolan i samband med 1990-talets nedskärningar på skolområdet. De nya lärare som utbildats under 1990-talet har fått betydligt mindre i sin utbildning om läs- och skrivpedagogik än tidigare generationer lågstadie- och småskollärare. Att kvalitén hos undervisningen har sjunkit tycker jag att jag märker på Nathalies och Joeys undervisning. När jag gick i skolan rättade lärarna det vi skrev och gjorde röda markeringar där vi hade gjort fel. Det lärde oss att se felen och rätta dem så att vi med tiden blev duktigare. Så verkar de inte göra nuförtiden. På en textsida i Joeys skrivbok kan det stå "Vad trevligt ni verkar ha haft det på landet". Att sidan innehåller både stav-, skriv och språkfel finns det inte en enda markering som antyder. När vi läser Joeys skrivböcker och påpekar felen invänder han att fröken inte har sagt något om det när hon rättade den. Hur ska han då lära sig? När Cattis vid något tillfälle har påpekat detta för lärarna, har de sagt att de inte vill kränka eleverna genom att påtala vilka fel de gör. Varken hon eller jag förstår hur barnen ska lära sig vad som är rätt om ingen berättar det. Jag uppfattade det, såvitt jag minns, aldrig som kränkande att lärarna satte små bockar i texten där vi hade skrivit fel. Alla elever behandlades likadant under alla år i skolan. Även läsböckerna innehåller ibland skrivfel. Är det någonstans som korrekturläsning är viktig, är det väl i läsböcker. Det spelar ingen roll om det krävs tio korrekturläsare, det får inte finnas fel i läroböcker för läsning, tycker jag. I rapporten nämns några saker som har visat sig höja barnens läsförståelse. TV-programmen "Fem myror är fler än fyra elefanter" och "Sesam" samt Astrid Lindgrens barnböcker. Det glädjer mig eftersom de var en stor del av underhållningsutbudet när jag växte upp.
Ett sammandrag av boken Good to great i pdf-format, finns att beställa gratis på tidningen Chefs webbplats. Det kan uppfattas som om det är hela boken man kan få, men det är det inte.
Cattis har skrivit en lustig berättelse om när hon var i affären och handlade mat med barnen i går. Idag då jag, Joey och Emmy åkte till affären satt vi och pratade om hur viktigt det var att Emmy skötte sig i affären om hon skulle få gå själv. Jag föredrar ju oftast att trycka ner henne i kundvagnen... Det brukar vara lugnast så. Nu hade hon en annan lösning: Emmy: - Men jag lovar att vara snäll. Jag: - Och du går med mig hela tiden? Emmy: - Japp. Jag: - Och du springer inte? Emmy: - Näpp. Jag: - OM du lovar att sköta dig den här gången så provar vi då. Gör du inte som jag säger får du inte följa med nästa gång vi handlar. Emmy (flinande): - Emils pappa brukar låsa in honom i Snickarboa, du kan ju låsa in mig också om jag inte lyder. Jag: - Vad, skall jag låsa in dig? Aldrig i livet. Emmy: - JO, det är jättekul, men du måste ropa 'Eeeemmy, förgrymmade unge' först. Jag: - Jag tänker i alla fall aldrig låsa in mina barn. Hur dumma saker ni än gör. Emmy: - Nä, för först måste Tommi (Nickes bror) bygga en snickarboa. Och då får bara jag plats. Och mina Barbies. Hon har lite vrickad syn på det här med bestraffning. :-)
|
Läsning Mer... |