den 8 oktober 2003
I dag var sista testdagen för Emmy.
Ett av de första testerna handlade om att upprepa mönster. På en sorts spelplan fanns det rader med bilder av olika djur. Framför varje djur fanns det ett litet hål. Framför djuren på översta raden satt det små plastploppar i olika färger i hålen. Framför fisken var den blå och framför hunden gul till exempel. Emmys uppgift var att, för var och en av de återstående djurbilderna, sätta en plopp med samma färg som samma djur på översta raden hade. Såg hon exempelvis en fisk skulle den ha en blå plopp. Alla fiskar var lite olika men ändå fiskar så det fanns inga bilder som var exakt likadana. Enligt instruktionen var hon tvungen att ta djuren rad för rad. Övningen hade en maxtid som Emmy inte fick överskrida. Hon skulle göra så många hon hann inom den tiden.
När utredaren startade klockan gjorde sig inte Emmy någon brådska. Hon började prata om alla möjliga saker för sig själv medan hon långsamt tittade på djuren och plopparna. När första raden var klar satte hon en plopp i ett hål några rader längre ner. Då sa utredaren att hon måste ta dem i ordning från höger till vänster och rad för rad. Då satte Emmy i en på första tomma plats på den översta tomma raden. Sedan sjöng hon lite och tog nästa plopp. Efter den var det en bild av en tupp. Då ropade hon "kuckeliku!" högt medan hon tog en svart plopp och satte i hålet. Efter den tog hon en till svart plopp och satte vid nästa tupp hon hittade. Utredaren sa ännu en gång att hon måste ta djuren i ordning, men nu hördes det att hon började ge upp. Emmy började rulla en plopp och sa till utredaren att den rullade iväg. Långsamt tog hon upp den igen och satte den i ett hål. Sen tog hon alla gula ploppar och satte dem i alla lediga hundhål. Därefter alla blå och satte dem i fiskhålen och så fortsatte hon tills alla hål var fyllda. De sista två tredjedelarna gick fortare att sätta i än den första tredjedelen, fast det var ju för att hon rationaliserade och tog en färg i taget. Det var inte enligt reglerna, men det gick fort. Jag frågade utredaren hur det hade gått eftersom jag hade lite svårt att se från min plats. Hon sa att hon hade satt fel färg på en tupp men att de i övrigt var rätt och utan att utnyttja hela tiden.
I nästa övning skulle Emmy peka på en av fyra bilder som hörde ihop med fyra andra bilder. Det kunde till exempel vara fyra olika fåglar som hon skulle hitta rätt match till bland fyra andra bilder, varav en kanske var en fågel. Svårighetsgraden ökade hela tiden. Hon klarade alla. Den sista föreställde fyra olika klädesplagg och hon skulle peka ut ett par strumpor som match till dem. Det gjorde hon, men när hon hade gjort det fortsatte hon att peka ut matchar baserat på vilka färger de hade. Lustigt nog stämde det också. Utredaren avbröt henne och ville gå vidare med nästa test.
Där skulle hon titta på bilder och säga vad som saknades. På första bilden var det en nalle som saknade sitt huvud. Här började det också lätt och blev svårare med mer och mer detaljer. I slutet var det två bilder hon tittade på länge och bekymrat, med huvudet vilande i händerna. Till sista sa hon att hon inte hittade några fel på dem. Den allra sista föreställde ett landskap och Emmy kom fram till att det saknades en solstråle. Jag vet inte om det var rätt. Utredaren sa att hon hade väldigt bra sinne för detaljer. Sedan vände hon sig till Emmy och frågade om hon hade bra minne också. Emmy svarade förstås ja.
Att hon frågade berodde på att nästa övning var ett test av minnet. Utredaren sa en mening och Emmy skulle upprea den. I början var meningarna korta. "Pojken gick med hunden" till exempel. Ganska länge hängde hon med och kunde ordagrant upprepa meningar som "det är mycket roligt att vara ledig hela långa sommaren". Till slut blev det dock för mycket och då började nog Emmy bli rätt trött också. Hon stod upp på stolen lika ofta som hon satt och stundtals hängde hon över bordet så att utredaren inte såg sin handledningsbok för att Emmys huvud var i vägen. Emmy upptäckte att det fanns bokstäver i boken och började leta efter "sina bokstäver", det vill säga e, m och y. "Titta, där är min bokstav!", utropade hon och pekade så fort som hon hittade någon av dem. Utredaren ville ta tillbaka kommandot och sa att "man lyssnar mycket bättre om man sitter ner". Jag undrar om inte Emmy behöver mer koncentration när hon sitter stilla än när hon är i rörelse. Stillasittande är inte hennes naturliga tillstånd. Utredaren sa i alla fall att hon har väldigt bra minne.
Efter minnestestet skulle Emmy avsluta meningar som utredaren påbörjade. "Man använder fötter till att gå och händer till ..." kunde avslutas med "... att rita". Meningarna blev svårare hela tiden. Utredaren sa "när flickor växer upp blir de kvinnor och när pojkar växer upp blir de ..." "... häxor", avslutade Emmy. Sedan sa utredaren "en kniv och en glasbit är ..." "... två", sa Emmy. "Vassa", tänkte utredaren. "Man kan skriva med en penna och man kan skriva med ..." "... en fjäder", tyckte Emmy. Då blev utredaren nyfiken och frågade Emmy om man kan skriva med en fjäder. "Ja, det gör han i filmen", sa hon. Utredaren undrade vilken film. Emmy funderade men sa till slut att hon inte kom ihåg. Antagligen har hon sett någon rita med en gåspenna i någon tecknad film. Jag tror att hon fick rätt för det.
Emmy var alldeles hyperaktiv efter att ha suttit "stilla" så länge och koncentrerat sig. Utredaren sa att det bara var en övning kvar innan hon skulle få leka. Den övningen var fullständig överkurs för Emmy. Det var en räkneövning. Utredaren sa till exempel att: "Olle har fyra kronor och Peter har fem. Hur många kronor har de tillsammans?" 14 tyckte Emmy, som inte hade en aning. Det blev svårare för varje fråga och nästa var: "Maria har fem kronor, men hon handlar godis för tre kronor. Hur många kronor har hon kvar då?" De kunde lika gärna ha frågat efter atomvikten för uran. Vi har aldrig diskuterat pengar och deras värde med Emmy. Hon fick noll rätt, men utredaren sa att hon var tvungen att fråga.
Efter den övningen var det dags att leka. Det hade Emmy sett fram emot hela tiden. Utredaren tog fram en korg full med små skogsdjur och Emmy fick hämta ett garage med bilar. De hjälptes åt att ställa upp sakerna på bordet och började leka. Emmy blev snabbt förälskad i de små djuren och gav dem namn. Linnea, Maria, Johanna, Alice, Markus och så vidare tills alla ungefär 20 hade fått namn. Hon tog "Linnea" och frågade utredaren om hon fick ta av henne kläderna. "Ja, du får väl fråga hennes föräldrar", svarade hon.
Emmy med ljus röst: - Pappa, får jag ta av mig kjolen?
Emmy med mörk röst: - Jaa, det får du, älskling.
Utredaren ville testa Emmy:
Utredaren: - Är det inte kallt utan kläder?
Emmy med ljus röst: - Nej, det finns fläkt i bussen.
Utredaren: - Jasså.
Emmy med ljus röst: - Ja, två stycken.
Utredaren: - Vart ska vi åka?
Emmy med ljus röst: - Till Täby centrum.
Utredaren: - Ska man inte ha kläder då?
Emmy med ljus röst: - Nej, det finns fläkt där också.
När de hade varit borta med bussen tog Emmy en liten krokodil och frågade utredaren om hon fick klä av den också. Utredaren sa att hon skulle fråga föräldrarna.
Emmy med ljus röst: - Jag tar av mig flytvästen.
Emmy med djup basröst: - Ja, bara du hänger upp den också.
Jag tror att pappakrokodilen var jag. Den använde ungefär mitt sätt att uttrycka sig. Lite senare höll krokodilpappan på att drunkna i sjön, som var golvmattan. Krokodilmamman drog upp den i sista stund.
Emmy och utredaren lekte med djuren i ungefär en halvtimme och Emmy hade väldigt roligt. Efteråt, innan vi skulle gå hem, sa utredaren till mig att hon var väldigt duktig på att leka och att det inte alls är alla barn som kan det. Det har Emmy aldrig haft några problem med.
